Emetofobi – Behandling och fakta om kräkfobi (stor guide)

Välkommen till Afobias stora guide om emetofobi och dess behandling. Du får veta varför kräkfobi sällan går över av sig själv och vad som faktiskt krävs för att bli fri. Guiden bygger på forskning och vår erfarenhet av att behandla fobier sedan 2016. Vi går igenom vad emetofobi är, vanliga symtom och hur en effektiv behandling går till i praktiken.

  • Afobia har behandlat enbart fobier och rädslor sedan 2016
  • Få behandling av emetofobi online, i Stockholm eller Malmö
  • KBT – Metod med vetenskapligt stöd vid kräkfobi9
  • Bedömning med psykolog - kostnadsfri tills du tackar ja (60 min)
  • Lästid för hela guiden: ca 2 timmar

Senast uppdaterad: 2025-12-02

Jag vill ha fakta
Läs om behandling

Innehållsförteckning

Leg. psykolog Jonas Evander som arbetar med kräkfobi och emetofobi behandling.
Jonas Evander, leg. psykolog.

Författare och granskare

Jag grundade Afobia 2016 för att skapa en plats där personer med fobier får vård som verkligen hjälper. Jag är leg. psykolog, leg. psykoterapeut och specialistpsykolog med KBT-inriktning med lång erfarenhet av att arbeta med exponering. Tillsammans med mina kollegor har jag hjälpt hundratals personer med olika fobier att bli tryggare och friare i sin vardag. Om du upplever att emetofobi begränsar din vardag du varmt välkommen att kontakta oss för en förutsättningslös bedömning. 

Fakta om emetofobi

Vad är emetofobi?

Emetofobi är en rädsla för kräkning. De flesta med emetofobi är framför allt rädda för att själva kräkas. En mindre andel är enbart rädda för att se eller höra andra kräkas. Hos många finns båda delarna men rädslan för andra handlar ofta om smitta eftersom det skulle kunna leda till att det slutar med att personen själv kräks. Ibland finns också en rädsla för att kräkas inför andra.

Det handlar inte bara om oro för magsjuka. Rädslan är stark och ihållande och påverkar vardagen. Många undviker situationer där det finns risk att bli sjuk eller där någon annan kan kräkas. Det kan till exempel vara barn, alkohol, vissa livsmedel, kollektivtrafik eller restauranger. Rädslan styr inte bara kroppen utan också tankarna. Hela dagar eller resor kan planeras för att minimera risken för att kräkas.

Vad heter kräkfobi på engelska och latin?

Kräkfobi kallas emetofobi på svenska. På engelska heter det emetophobia och det är också den term som används i internationell forskning8. Ordet emetofobi kommer från grekiska där emesis betyder kräkning och phobos betyder rädsla. Det räknas som ett medicinskt begrepp och används ofta i forskningslitteratur där både latin och grekiska blandas. Därför söker många efter kräkfobi latin även om ursprunget egentligen är grekiskt.

Diagnoskriterier för emetofobi

De två diagnossystemen som används i Sverige är ICD 10 och DSM-5.

Emetofobi och kräkfobi enligt ICD 10

ICD står för International Classification of Diseases och ges ut av Världshälsoorganisationen. I Sverige används den svenska versionen ICD-10-SE som förvaltas av Socialstyrelsen11. ICD används inom vården för att klassificera olika sjukdomar och tillstånd. Specifika fobier definieras enligt nedanstående. Diagnosen F40.2 omfattar olika typer av fobier som till exempel djurfobier, höjdrädsla och flygrädsla:
F40.2 Specifika (avgränsade) fobier Beskrivning Fobier begränsade till helt specifika situationer såsom ångest för speciella djur, höjder, åskväder, mörker, flygning, stängda rum, besök på offentliga toaletter, intag av viss föda, tandläkare, åsyn av blod eller kroppsskada. Även om den utlösande situationen är avgränsad eller speciell kan kontakt med situationen utlösa panikångest på samma sätt som vid agorafobi och social fobi11.
ICD-10 nämner inte emetofobi specifikt men räknar det som en form av specifik fobi. För personer med emetofobi kan situationer som att känna illamående, höra någon kräkas eller vistas där det finns risk att någon blir sjuk skapa stark rädsla som ibland leder till panikångest.

Emetofobi och kräkfobi enligt DSM-5

DSM-5-TR är det diagnossystem som används internationellt för att beskriva och klassificera psykiska tillstånd.
Förkortningen står för Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fifth Edition, Text Revision
och ges ut av American Psychiatric Association1.

I DSM-5-TR räknas emetofobi som en form av specifik fobi. Emetofobi är en diagnos där rädslan gäller kräkning
eller situationer som kan leda till kräkning. Kriterierna nedan är fritt återgivna utifrån originaltexten eftersom
exakta formuleringar är upphovsrättsskyddade och därför inte kan publiceras här.

Kriterium A
Personen har en tydlig och varaktig rädsla eller stark ångest inför ett särskilt objekt eller en viss situation, till exempel ett djur, en plats eller en kroppslig reaktion som att kräkas.
Vad innebär kriterium A vid emetofobi?

Vid emetofobi handlar det ofta om rädslan för att själv kräkas eller se någon annan kräkas. Många känner oro
för att må illa eller tappa kontrollen över kroppen.

Kriterium B
Det som väcker rädslan leder nästan alltid till omedelbar ångest som ibland kan bli så stark att den liknar panik.
Vad innebär kriterium B vid emetofobi?
Personer med emetofobi kan reagera med kraftig ångest bara av tanken på magsjuka, lukten av mat som känns osäker eller ljud som påminner om kräkning.
Kriterium C
Personen undviker det som väcker rädslan eller uthärdar det med starkt obehag.
Vad innebär kriterium C vid emetofobi?
Vanliga exempel är att undvika restauranger, resor, alkohol eller platser där någon kan bli sjuk. Många kontrollerar bäst före-datum eller äter bara viss mat3.
Kriterium D
Rädslan står inte i rimlig proportion till den faktiska risken.
Vad innebär kriterium D vid emetofobi?

Personer med emetofobi kan känna samma starka ångest inför en liten risk för magsjuka som andra skulle göra i en verkligt farlig situation.

Kriterium E
Symtomen är långvariga och har funnits i minst sex månader.
Vad innebär kriterium E vid emetofobi?
Emetofobi börjar ofta i barndomen eller tidig tonår och kan pågå i många år. En studie visade att symtomen i genomsnitt hade varat i 25 år7.
Kriterium F
Rädslan eller undvikandet skapar lidande eller påverkar vardagen.
Vad innebär kriterium F vid emetofobi?
Många undviker sociala situationer, planerar vardagen efter risken för illamående eller avstår från att få barn på grund av rädslan för att kräkas5.
Kriterium G
Symtomen förklaras inte bättre av något annat tillstånd som social ångest, paniksyndrom, tvångssyndrom eller PTSD.
Vad innebär kriterium G vid emetofobi?
För att kunna ta reda på om en person har emetofobi behöver andra problem som kan ge liknande besvär uteslutas. Läs mer under rubriken differential diagnostik.
Vad har emetofobi för diagnoskod i DSM-5?

Diagnoskoden i DSM-5 som används vid emetofobi och andra specifika fobier är 300.29.

Vad orsakar kräkfobi?

Det finns inte en enskild orsak till att en person utvecklar emetofobi. Forskning pekar snarare på att det är en kombination av flera faktorer8.

Tidigare obehagliga upplevelser

Emetofobi kan ibland börja efter en starkt obehaglig upplevelse av att kräkas eller se någon annan kräkas. Det kan handla om magsjuka, matförgiftning eller en liknande situation som väckt stark rädsla eller äckel. Samtidigt visar forskningen att detta inte gäller alla. I en studie fann Lipitz och kollegor att bara ungefär 30 procent av personerna med emetofobi kunde minnas en sådan händelse7.

Hög äckelkänslighet

Personer med emetofobi tenderar att ha en stark känslighet för äckel och reagerar kraftigt på kroppsliga eller visuella signaler som förknippas med kräkning. Denna känslighet gör att även små tecken på illamående eller obehag kan upplevas som hotfulla vilket bidrar till att rädslan hålls vid liv över tid8.

Ökad uppmärksamhet på kroppsliga signaler

Många med emetofobi är mycket uppmärksamma på kroppens signaler. Det gäller framförallt kroppsliga sensationer som kan kopplas till illamående. Detta leder ofta till en ond cirkel där fokuset på kroppen i sig skapar mer obehag och förstärker rädslan för att kräkas.3

Behov av kontroll

Ett återkommande tema i forskningen är att personer med emetofobi ofta har en stark önskan om att kunna kontrollera kroppen och sin omgivning. Att kräkas upplevs som något okontrollerbart och förknippas med förlust av kontroll vilket kan förstärka rädslan och leda till omfattande undvikande8.

Biologiska och temperamentella faktorer

Forskningen avseende biologin bakom emetofobi är begränsad men pekar på att biologiska faktorer kan spela en roll. En hög grundnivå av ångestbenägenhet eller ett mer ängsligt temperament verkar öka risken för att utveckla emetofobi. Det finns även indikationer på genetiska och hormonella skillnader som kan bidra. Denna forskning är dock fortfarande begränsad8.

Hur vanligt är emetofobi?

Hur många har emetofobi? Det finns ännu inga studier som undersökt hur vanligt emetofobi är i just Sverige men internationella studier ger en bild. En metaanalys från 2025 där resultat från flera studier vägts uppskattar att 5 procent av befolkningen har emetofobi och att emetofobi är betydligt vanligare bland kvinnor8.

Hur utvecklas emetofobi över tid?

Utan behandling brukar emetofobi fortsätta att vara ett problem under större delen av livet. De flesta får sina första symtom i barndomen eller tidiga tonår med en genomsnittlig debutålder runt tio år7. En studie visade att symtomen i genomsnitt hade varat i ungefär 25 år innan någon tydlig förbättring skedde. Forskare beskriver att många lever med rädslan i decennier om den inte behandlas.

Symtom på emetofobi

Emetofobi visar sig inte bara i rädslan för att kräkas. Den påverkar vad du tänker, känner och gör – ofta utan att du alltid själv är medveten om det. I det här avsnittet går vi igenom vanliga symtom vid emetofobi. Det handlar om svåra situationer, katastroftankar, kroppsliga reaktioner och beteenden du använder för att skydda dig. Alla symtom gäller inte alla – men de flesta med emetofobi känner igen sig i mycket.

Svåra situationer

Emetofobi visar sig inte bara i rädslan för att kräkas. Den påverkar vad du tänker, känner och gör – ofta utan att du alltid själv är medveten om det. I det här avsnittet går vi igenom vanliga symtom vid emetofobi. Det handlar om svåra situationer, katastroftankar, kroppsliga reaktioner och beteenden du använder för att skydda dig. Alla symtom gäller inte alla – men de flesta med emetofobi känner igen sig i mycket.
Risk för smitta eller magsjuka
Många upplever starkt obehag i situationer där risken att bli magsjuk upplevs som hög.
  • Resa med kollektivtrafik (buss, tunnelbana, flygplan)
  • Vistas i miljöer där det finns barn (förskola, barnkalas)
  • Vara nära någon som är eller nyligen har varit magsjuk
  • Äta mat som andra tillagat
  • Äta buffémat eller mat som stått framme
  • Äta på restaurang eller snabbmatställen
  • Dricka alkohol (egen eller andras konsumtion)
  • Umgås med personer som druckit alkohol
  • Äta skaldjur, kyckling eller annan mat som kopplas till matförgiftning
  • Känna lukt av kräkning eller något som påminner om det
Kroppsliga upplevelser som liknar illamående
Många med emetofobi är mycket uppmärksamma på sin kropp och reagerar starkt på signaler som påminner om att må illa. Det behöver inte vara tecken på en stundande kräkning men det tolkas ofta så.
  • Känna sig varm eller kallsvettig
  • Ha ont i magen eller känna sig uppsvälld
  • Ha ätit mycket eller snabbt
  • Känna sig yr eller illamående
  • Vara bakfull eller mycket trött
  • Åka karusell eller andra aktiviteter som kan leda till åksjuka
  • Träna hårt eller springa (på grund av illamåendeliknande känslor)
  • Vara gravid eller tänka på att bli gravid
  • Känna lukter som förknippas med illamående eller kräkning (t.ex. parfym, matos eller vissa rengöringsmedel)
Rädsla att kräkas inför andra
För många med emetofobi handlar rädslan inte bara om själva kräkningen utan om att det ska ske inför andra. Tanken på att skämmas förlora kontrollen eller bli dömd kan förstärka obehaget ytterligare.
  • Kräkas inför andra
  • Någon ser eller hör att illamående uppstår
  • Behöva berätta om illamående
  • Andra märker att huden är blek, att kroppen kallsvettas eller att händerna täcker munnen
  • Skämmas eller tappa kontrollen i en social situation
  • Någon filmar eller fotar om det händer offentligt
  • Någon i efterhand pratar om det som hänt
Inte kunna lämna en situation
Vid emetofobi kan själva situationen kännas mindre skrämmande än tanken på att inte kunna ta sig därifrån snabbt. Bara känslan av att vara “instängd” eller låst vid en plats kan skapa stark oro.
  • Sitta långt in i en biosalong, föreläsning eller konsert
  • Vara på möten eller i klassrum utan tydlig möjlighet att gå ut
  • Åka hiss eller vara i trånga utrymmen
  • Åka bil, buss eller tåg med andra
  • Vara med på organiserade aktiviteter med fasta tider
  • Sova över hos någon eller bo på hotell
  • Vara i ett rum utan tydlig utgång
  • Vara inlåst eller fast i köer
  • Vara i väntrum eller i vårdmiljöer där det krävs att vänta på sin tur
Höra eller se andra kräkas
Många med emetofobi upplever starka obehagsreaktioner av att se eller höra något som påminner om kräkning. Detta gäller särskilt om det uppfattas som smittsamt. Även situationer utan faktisk smittrisk kan skapa stark rädsla.
  • Höra någon säga att de mår illa
  • Höra ljudet av kräkningar i verkligheten
  • Se någon kräkas i verkligheten
  • Se kräkning på film, i serier eller sociala medier
  • Se kräkning på bild
  • Höra andra prata om magsjuka eller att kräkas
  • Vara nära någon som kräks
  • Se djur kräkas
Lukter och ljud som påminner om kräkning
Sensoriska intryck kan väcka stark rädsla även om de inte är kopplade till något farligt. Vissa med emetofobi är extra känsliga för lukter och ljud som påminner om kräkning eller illamående.
  • Känna lukten av kräkning (eller något som påminner om det)
  • Känna lukten av alkohol, sopor eller starka parfymer
  • Höra någon hulka, hosta eller göra ljud som påminner om kräkning
  • Höra sig själv eller andra svälja, rapa eller ha orolig mage
  • Vistas på toaletter med dålig lukt
  • Öppna kylen och känna stark matlukt
  • Gå förbi någon som luktar alkohol eller verkar bakfull
Prata eller läsa om kräkning eller magsjuka
För vissa triggas rädslan inte bara av att uppleva något direkt, utan även av att ämnet tas upp i samtal eller påminner om tidigare upplevelser. Många undviker att prata om kräkning helt eller blir spända så fort ämnet kommer upp.
  • Prata om att kräkas eller må illa
  • Andra pratar om magsjuka, illamående eller kräkning
  • Läsa eller skriva meddelanden som nämner kräkning
  • Få frågor om kräkfobi från vårdpersonal
  • Höra nyheter eller berättelser om virusutbrott
  • Delta i diskussioner där någon berättar att de eller deras barn varit magsjuka
  • Bli påmind om tidigare episoder där man själv eller någon annan kräktes
Inre bilder
Emetofobi handlar inte bara om vad som faktiskt händer i stunden. Inre bilder kopplat till att kräkas kan även skapa starkt obehag. Obehaget kan vara starkare än att uppleva kräkning mer direkt.
  • Föreställa sig att kräkas
  • Komma ihåg ett tidigare tillfälle med illamående eller kräkning
  • Få upp mentala bilder av att någon annan kräks

Katastroftankar

Vid emetofobi är det vanligt att tankarna snabbt går till det värsta som kan hända. Det handlar inte bara om att må illa utan om att kräkas, tappa kontrollen eller hamna i en situation som känns outhärdlig. Tankarna kommer ofta automatiskt och känns väldigt övertygande i stunden även om det inte har hänt något just då.
Tankar före situationen
Katastroftankarna kommer inte bara när du befinner dig i en situation. De kan dyka upp långt innan, ibland dagar i förväg. Du kanske ligger i sängen kvällen innan och föreställer dig hur dåligt du kommer att må under ett möte. Eller oroar dig för att någon kommer kräkas på bussen du ska ta. Tankarna kan även handla om hypotetiska situationer sådant som skulle kunna hända men som är osannolikt.
Tankar som bekräftas av kroppen
En vanlig fälla vid emetofobi är att kroppsliga reaktioner tolkas som ett bevis för att du är på väg att kräkas. Detta kan exempelvis handla om illamående eller yrsel. Det ökar rädslan och gör katastroftankarna ännu mer övertygande. I själva verket är illamåendet ofta en naturlig följd av ångest. Det är dock lätt att tro att det betyder att du kommer kräkas.
Tankar som känns rimliga men är överdrivna
En viktig sak att förstå är att katastroftankarna ofta är överdrivna jämfört med hur stor risken faktiskt är. Det kan kännas som att faran är verklig men det betyder inte att den är det. Att du har haft dessa tankar länge gör inte heller att de stämmer mer. Det gör bara att du blivit van vid att tro på dem.
Alla har inte samma tankar
Nedan hittar exempel på vanliga katastroftankar vid emetofobi. De är uppdelade i teman för att ge dig en tydligare bild. Det betyder inte att alla med emetofobi har alla tankar nedan eller känner igen sig i varje kategori.
“Jag kommer kräkas och inte kunna stoppa det”

En av de vanligaste tankarna vid emetofobi är rädslan att kräkas plötsligt och utan kontroll. Det känns som att kroppen ska svika dig och att du inte kan göra något för att stoppa det.

  • Det kommer ske plötsligt och att du inte hinner reagera
  • Det inte går att dölja
  • Du inte hinner till en toalett
  • Det sker på en plats som du inte kan lämna
“Jag kommer må illa så starkt att jag inte klarar av det”
Många är mer rädda för själva känslan av illamående än för att kräkas. Tankarna handlar om att obehaget ska bli så intensivt att du inte står ut.
  • Illamåendet blir outhärdligt
  • Du tappar kontrollen
  • Du svimmar eller får panik
  • Du stänger av mentalt och inte vet vad du gör
“Om jag mår illa betyder det att jag är sjuk”
Vid emetofobi tolkas kroppsliga signaler ofta som bevis på att du är magsjuk. Det som egentligen är en stressreaktion upplevs som ett tydligt tecken på att du är på väg att kräkas.
  • Varje signal från magen är tecken på magsjuka
  • Det du åt tidigare var dåligt
  • Du fått ett virus
  • Du smittats utan att märka det
“Jag kommer kräkas framför andra och bli dömd”
För många handlar rädslan inte bara om att kräkas utan även om vad andra ska tycka. Skam och oro över att tappa kontrollen inför andra kan vara minst lika starka som själva rädslan för att kräkas.
  • Andra ska tycka att du är äcklig
  • Någon filmar eller tar bilder
  • Du blir ihågkommen som personen som kräktes
  • Du förlorar status eller respekt
“Jag kräks och ingen hjälper mig”
Vissa oroar sig för att bli övergivna eller inte kunna hantera situationen på egen hand. Tanken på att vara ensam med obehaget kan kännas lika skrämmande som själva kräkningen.
  • Andra ignorerar dig
  • Du är ensam och inte klarar att hantera det själv
  • Du inte kan kommunicera vad du behöver
  • Du svimmar och ingen märker det
“Någon annan kräks och jag tvingas vara kvar”
Rädslan kan också handla om att se eller höra någon annan kräkas. Bara tanken på att inte kunna fly kan väcka starkt obehag.
  • Du inte kan fly från platsen
  • Du blir inlåst med en person som kräks
  • Det ska lukta och du kommer få panik
  • Du smittas bara av att vara nära
“Jag kräks och det leder till något farligt”
En del föreställer sig att kräkningen i sig kan vara livshotande. Det kan förekomma vid stark ångest eller tidigare svåra upplevelser.
  • Du andas in kräket och kvävs
  • Du får fysiska skador
  • Du förlorar kontrollen helt
  • Du blir traumatiserad

Kroppens reaktioner vid emetofobi

Vid emetofobi är det inte bara tankarna som spelar roll. Kroppen reagerar också starkt och ofta på sätt som ökar rädslan. Många av reaktionerna är en del av kroppens naturliga stressystem. Problemet är att kroppen och hjärnan lätt missförstår varandra. Det som är en vanlig stressreaktion tolkas som ett bevis för att något farligt håller på att hända.

Här går vi igenom några av de vanligaste kroppsliga reaktionerna vid emetofobi.

Illamående vid emetofobi

Illamåendet är det som skrämmer mest och det som ofta får hela fobin att triggas.
När du blir rädd aktiveras kroppens sympatiska nervsystem. Det är det system som hjälper dig att överleva om något farligt skulle hända. Det gör dig redo att fly eller slåss. Pulsen går upp och musklerna spänns. Matsmältningen däremot den bromsas. Kroppen tänker: du behöver inte smälta mat nu – du behöver överleva.

När matsmältningen bromsas eller stannar av helt kan du känna ett illamående. För den som är rädd för att kräkas blir detta en direkt bekräftelse på att det farligaste är på väg. Du känner efter. Märker att illamåendet ökar. Blir mer rädd. Då ökar illamåendet ännu mer.

Det är en loop som kan förstärka sig själv och göra att du får allt svårare att vara kvar i situationen. Det är därför en behandling vid emetofobi inte bara handlar om att lära dig hantera ångest. Du lär dig även att förstå hur din kropp fungerar.

Hjärtklappning
Många upplever att hjärtat rusar. Det är en normal del av kroppens stressystem. Pulsen stiger för att du ska kunna agera snabbt. Men när pulsen ökar samtidigt som du är rädd för att må illa kan det kännas som ett tecken på att något är fel.
Spänningar i magen
Du kan känna dig uppblåst eller ha ont i magen. Kanske spänner du magen utan att du tänker på det. Många med emetofobi håller in magen eller spänner den så mycket att det blir svårt att avgöra om det är oro eller magsjuka.
Yrsel och overklighetskänslor
När du blir väldigt rädd kan du bli yr eller känna dig frånkopplad från verkligheten. Det är en normal reaktion när hjärnan går upp i varv men inte får något tydligt hot att fokusera på. För någon med emetofobi kan detta kännas som början på att tappa kontrollen eller som ett tecken på att du ska kräkas.
Tryck i halsen och kväljningar
Vissa upplever en känsla av att halsen snörs åt. Andra känner en kväljning eller en “reflex” som påminner om att kräkas. Det är obehagligt men ofta en kroppslig stressreaktion. Ju mer du fokuserar på det desto starkare blir känslan.
Svettningar och darrningar
När kroppen är i alarmberedskap ökar blodcirkulationen och du kan börja svettas, darra eller känna dig varm och kall om vartannat. Många tolkar detta som ett tecken på feber eller sjukdom. Detta kan spä på rädslan för att kräkas ytterligare.
Svårt att andas
Du kanske känner att du inte får luft eller måste “ta ett djupt andetag”. Det är vanligt vid ångest. Det är vanligt att andas ytligare och snabbare än du brukar. Det är inte farligt men kan kännas skrämmande om du är rädd att tappa kontrollen.
Hyperfokus på kroppen
Vid emetofobi är det vanligt att du känner efter hela tiden. Du blir expert på minsta lilla förändring i kroppen. Det kan vara en rapning, en bubblande känsla i magen eller en tanke om att något inte känns “rätt”. Men ju mer du känner efter, desto mer hittar du. Och ju mer du hittar, desto mer rädd blir du.

Undvikande och säkerhetsbeteenden

Vid specifika fobier finns det två typer av beteenden som håller rädslan vid liv. De kallas undvikandebeteenden och säkerhetsbeteenden.
Vad är undvikande?
Undvikande innebär att du antingen lämnar en situation som skrämmer dig eller helt undviker att försätta dig i den. Du kanske säger nej till en inbjudan till en middag hos en vän eller går därifrån när obehaget kommer.
Vad är säkerhetsbeteenden?
Säkerhetsbeteenden innebär att du är i situationen men gör saker för att känna dig tryggare. Du kanske sitter nära utgången, har med dig medicin i väskan eller håller mobilen i handen för att kunna ringa någon.
Samma funktion – olika sätt
Undvikanden och säkerhetsbeteenden fyller samma funktion. Du använder dem för att minska risken att det du är mest rädd för ska hända. Eller för att lindra obehaget i stunden. Det känns hjälpsamt men har ett högt pris.
Varför de håller rädslan vid liv
När du använder dessa beteenden får du aldrig veta vad som hade hänt om du inte gjort så. Du får inte chansen att märka att faran kanske inte var så stor. Nästa gång är du därför lika rädd eller räddare. Du skickar också ett starkt budskap till dig själv. Varje gång du undviker något eller använder ett säkerhetsbeteende säger du till dig själv att det verkligen är farligt. Rädslan växer över tid.
Priset du betalar
Undvikanden och säkerhetsbeteenden tar tid och energi. De begränsar dig i vardagen. Så länge du är beroende av dem kan du aldrig känna dig helt fri. Det är därför de står i vägen för ett liv utan emetofobi.
Undvikande och säkerhetsbeteenden vid emetofobi
Vid emetofobi är det vanligt att använda ett stort antal undvikande- och säkerhetsbeteenden för att försöka minska risken att kräkas eller må illa. Ofta använder du dessa beteenden utan att du lägger märke till dem. Beteendena kan även påverka personer i din närhet som får anpassa sig efter din rädsla.
Minska på beteendena - utmanande men nödvändigt

En av de viktigaste delarna i behandling av kräkfobi är att kartlägga och gradvis minska dessa beteenden. Så länge du fortsätter använda dem kommer rädslan att stanna kvar. Om du utmanar dig men samtidigt håller fast vid dina beteenden gör du sällan verkliga framsteg. När beteendena minskar och till slut försvinner blir du ofta både lugnare och tryggare.

Det kan kännas ovant att släppa taget om det du har använt för att känna dig trygg. Men när du börjar göra mindre av det du trodde att du behövde märker du ofta något annat. Att du klarade dig ändå och att din ångest minskar över tid.

För att ge dig en tydligare bild av undvikande- och säkerhetsbeteenden har vi delat in dem i kategorier. Du hittar en beskrivning av varje kategori och exempel nedan. Personer med emetofobi känner ofta igen sig i många av dessa beteenden men inte nödvändigtvis alla

Mat och dryck
Vid emetofobi är det mycket vanligt att anpassa din kost för att försöka minska risken att må illa eller kräkas. Många undviker viss mat eller dryck, undersöker maten extra noggrant eller äter på ett sätt som känns mer kontrollerat. Det kan kännas tryggt i stunden men leder ofta till att valen styrs mer av rädsla än av hunger eller smak. Det gör ofta att du kan känna dig begränsad i vardagen.
  • Undvika viss mat som känns “riskabel”, till exempel kött, ägg, fisk, skaldjur eller bufféer
  • Välja “snäll” eller “säker” mat även om du egentligen vill ha något annat
  • Undvika mat som är fet, starkt kryddad, söt eller tung att smälta
  • Undvika att äta mat som någon annan har lagat, exempelvis på restaurang
  • Undersöka matens lukt, smak och konsistens extra noggrant innan du äter
  • Kontrollera bäst före-datum noggrant även om maten verkar okej
  • Äta långsamt för att hinna känna efter om något känns fel i magen
  • Sluta äta direkt vid minsta tecken på obehag eller illamående
  • Äta mindre än du behöver för att undvika att känna dig mätt eller svullen
  • Avstå från att äta om du känner dig orolig eller stressad
  • Undvika alkohol, kolsyrade drycker eller kaffe av rädsla att må illa
  • Smådricka vatten ofta för att “lugna” magen eller förebygga illamående
  • Undvika att prova nya maträtter – hålla dig till några få du litar på
Undvikande av smitta och sjukdom
Vid emetofobi är det vanligt att försöka minska risken för magsjuka genom att undvika allt som känns smittsamt. Det kan vara människor, platser, mat eller saker. Mycket av det här kan upplevas som rimligt särskilt på vintern men det blir ofta så omfattande att vardagen påverkas. Ju mer du undviker desto starkare blir bilden av att du inte skulle klara att bli smittad. Detta gör i sin tur gör rädslan värre.
  • Undvika att träffa personer som nyligen varit sjuka
  • Undvika att träffa personer som har barn som varit sjuka
  • Fråga andra om de mår bra innan du bestämmer dig för att träffa dem
  • Undvika att gå hem till någon där det nyligen funnits magsjuka
  • Undvika platser som förskolor, skolor, väntrum och sjukhus
  • Undvika att ta i hand eller krama någon
  • Undvika mat som någon annan har lagat
  • Undvika mat som stått framme i rumstemperatur
  • Undvika att äta med personer du tycker är slarviga med hygien
  • Undvika offentliga toaletter, dörrhandtag, räcken och hissknappar
  • Använda ärmen eller papper för att öppna dörrar
  • Sprita händerna efter att du varit ute, åkt kollektivt eller handlat
  • Tvätta händerna direkt när du kommer hem
  • Undvika att åka buss eller tunnelbana
  • Hålla andan när du går förbi någon som hostar eller ser sjuk ut
  • Undvika att äta ute under vinterhalvåret
  • Undvika hemlagad mat från andra eller mat som känns osäker även om den luktar okej
  • Undvika restauranger med dåliga hygienbetyg eller där någon sagt att de blivit magsjuka
  • Undvika bufféer, färsk sallad på restaurang eller grönsaker du inte sköljt själv
  • Tacka nej till barnkalas eller sociala tillställningar där barn är med
  • Undvika att dela bestick, glas eller flaskor med andra
  • Undvika att äta något som någon tagit på med händerna
  • Undvika smakprover i butik eller frukt som inte är inplastad
  • Undvika att använda andras kök
Självtröst och lugnande tankar
Vid emetofobi försöker många lugna sig själva genom tankar eller inre resonemang. Det kan kännas tryggt i stunden men gör ofta att rädslan hålls kvar. Det är för att du aldrig riktigt får uppleva att obehaget kan gå över av sig självt. Tankarna uppstår ofta automatiskt och kan kännas rationella men de fungerar som mentala säkerhetsbeteenden.
  • ”Jag är okej”, ”Det går över”, ”Jag kräks aldrig”
  • Intala dig att du mår bättre än du tror
  • Upprepa lugnande meningar i huvudet för att stå ut
  • Tänka tillbaka på tidigare gånger du mått illa men inte kräkts
  • Övertyga dig själv om att det inte är magsjuka
  • Leta efter logiska förklaringar till känslan (”det är bara gas”, ”jag åt för fort”)
  • Jämföra ditt mående med tidigare situationer för att hitta bevis på att du inte kräks
  • Räkna upp saker som känns trygga för att lugna dig själv
  • ”Jag är säker” eller ”det är ingen fara” när oron ökar
  • Ersätta skrämmande tankar med lugnande eller positiva tankar
Kroppslig kontroll och kroppsskanning
Vid emetofobi är det vanligt att regelbundet känna efter i kroppen för att försöka upptäcka tidiga tecken på illamående. Det kan kännas som ett sätt att få kontroll eller hinna agera i tid. Men ju mer fokus som riktas inåt, desto mer ökar ofta oron. När kroppen övervakas på det här sättet blir minsta känsla lätt ett tecken på fara även när det inte är det.
  • Känna efter i magen för att upptäcka om illamående är på väg
  • Känna efter om det finns kväljningar, rapningar eller sura uppstötningar
  • Spänna magmusklerna för att testa hur magen känns
  • Byta position i sängen eller soffan för att se om obehaget förändras
  • Lägga sig ner för att avgöra om det känns bättre i magen
  • Känna efter om kroppen är kall, varm, svettig eller har feber
  • Känna efter hur hjärtat slår eller hur snabb pulsen är
  • Svälja medvetet för att undersöka om något känns fel i halsen
  • Känna efter hur mycket saliv som produceras i munnen
  • Kontrollera din andedräkt för att se om den luktar annorlunda
  • Titta i spegeln eller ta en bild för att avgöra om du ser blek eller sjuk ut
  • Jämföra hur kroppen känns nu med hur den känts vid tidigare illamående
  • Använda mobil eller smartklocka för att kontrollera puls, andning eller kroppstemperatur
Hygien- och renlighetsbeteenden
Vid emetofobi är det vanligt att lägga stor vikt vid hygien och renlighet. Detta är inte bara för att känna dig fräsch utan för att minska risken för att bli smittad av magsjuka och kräkas. Det handlar ofta om beteenden som går långt utöver vad andra gör. Även om många av dem kan kännas rationella eller “försiktiga” så får de negativa konsekvenser. De leder ofta till ökad vaksamhet, mer oro och ett behov av att hela tiden kontrollera din omgivning.
  • Tvätta händerna oftare än andra i din omgivning
  • Tvätta händerna direkt efter att du har tagit i något som andra har rört vid
  • Tvätta händerna efter varje gång du varit utomhus
  • Tvätta händerna efter att ha burit hem matkassar
  • Tvätta händerna innan du äter även om de inte känns smutsiga
  • Använda handsprit trots att du nyligen tvättat händerna
  • Tvätta händerna två eller flera gånger i följd för att försäkra dig om att de är rena
  • Undvika att röra ansiktet innan du har tvättat händerna
  • Desinficera mobiltelefonen regelbundet
  • Desinficera tangentbordet eller datormusen
  • Undvika att använda offentliga handfat eller kranar
  • Använda papper eller ärmen för att stänga av vattenkranen
  • Byta kläder när du kommer hem från en miljö där andra varit sjuka
  • Tvätta kläder som egentligen inte är smutsiga men som känns “osäkra”
  • Duscha om du har varit på en plats där det kan ha funnits virus eller bakterier
  • Rengöra köksytor mer noggrant än vad som egentligen behövs
  • Kasta matrester direkt efter en måltid för att undvika bakterietillväxt
  • Diska tallrikar och bestick direkt efter att du har ätit
  • Rengöra kylskåpet oftare än andra gör
  • Använda olika skärbrädor för varje livsmedel även när det inte är nödvändigt
  • Kasta mat som har nuddats av någon annan
  • Undvika att använda diskhanddukar som andra i hushållet har använt
  • Öppna kylskåpet snabbt för att maten inte ska påverkas
  • Undvika att använda mikron om den inte är helt ren invändigt
  • Undvika att laga mat om du känner dig det minsta smutsig eller ofräsch
Tidig upptäckt och övervakning av andra
Vid emetofobi är det vanligt att rikta mycket uppmärksamhet mot andra människor för att snabbt upptäcka om någon verkar må illa. Det kan kännas som ett sätt att förbereda dig, skydda dig eller hinna ta dig därifrån i tid. Men ju mer fokus som läggs på att bevaka omgivningen, desto starkare blir upplevelsen av att du måste ha kontroll. Det här gör att oron lätt växer.
  • Tänka ut en plan i förväg för vad du ska göra om någon börjar kräkas
  • Googla om det går magsjuka i området eller på platsen där du befinner dig
  • Hålla koll på var närmaste toalett finns ifall någon skulle kräkas
  • Sätta dig så att du har uppsikt över alla i rummet
  • Undvika att sitta med ryggen mot andra
  • Scanna av ansiktsuttryck för att upptäcka tecken på illamående
  • Titta på personer för att se om någon ser blek ut
  • Läsa av kroppsspråk för att upptäcka om någon verkar må illa
  • Kontrollera om någon håller sig för magen eller plötsligt blir tyst
  • Lyssna efter ljud som kan tyda på att någon mår illa
  • Lyssna efter om någon säger att de har ont i magen
  • Lyssna efter hostningar som låter som kväljningar
  • Observera hur andra äter för att se om någon verkar må illa
  • Vara extra uppmärksam om barn klagar över magont
  • Kontrollera om någon har med sig en kräkpåse
  • Ställa frågor för att försäkra dig om att någon inte är magsjuk
  • Hålla avstånd till personer som ser hängiga, trötta eller bleka ut
  • Undvika personer som svettas mycket eller andas häftigt
  • Undvika kontakt med personer som nyligen klagat på magproblem
  • Backa undan om någon säger att de inte mår helt bra
  • Byta plats eller lämna rummet om någon hostar eller ser sjuk ut
Flykt- och undvikandebeteenden i miljöer
Om du har emetofobi vill du ofta ha kontroll över miljön omkring dig. Det gäller särskilt om du skulle börja må illa eller om någon annan gör det. Du kanske undviker platser där det känns instängt och väljer en plats nära utgången eller planerar i förväg hur du ska kunna lämna snabbt utan att väcka uppmärksamhet. Det kan kännas tryggt i stunden men leder ofta till att du börjar undvika allt fler miljöer och känner dig mer begränsad över tid.
  • Planera i förväg hur du ska ta dig därifrån om du börjar må illa
  • Kolla i förväg om det finns toalett på platsen innan du tackar ja
  • Ta reda på om det finns kräkpåsar i närheten
  • Memorera var närmaste toalett finns på platsen
  • Sätta dig nära en utgång för att snabbt kunna gå
  • Undvika att sitta långt in i biosalonger eller föreläsningssalar
  • Stå nära dörren i ett klassrum eller sitta ytterst i kollektivtrafiken
  • Stå upp på buss eller tunnelbana för att kunna hoppa av snabbt
  • Ställa dig nära en toalett i offentliga miljöer
  • Välja platser med god ventilation eller där du kan öppna ett fönster
  • Välja platser med färre människor för att minska risken att någon kräks
  • Undvika nya miljöer där du inte vet var toaletten är
  • Undvika köer eller trånga utrymmen där det känns svårt att ta sig ut
  • Undvika konserter, evenemang eller restauranger med mycket folk
  • Undvika gym eller köpcentrum när det är mycket folk
  • Inte boka aktiviteter där du inte kan gå därifrån utan att det märks
  • Undvika flygplan på grund av känslan av instängdhet
  • Välja bort resmål där det är svårt att ta sig hem snabbt
  • Undvika att åka bil med andra och hellre köra själv
Subtila kroppsbeteenden
Vissa säkerhetsbeteenden är så små att du kanske knappt tänker på att du använder dem. De har inte alltid en tydlig koppling till kräkning men används ändå för att dämpa oro eller skapa en känsla av kontroll. Många av dem har blivit vanor som sker automatiskt i situationer som känns osäkra för dig. Ofta märks de först när du försöker sluta och upplever det som svårt.
  • Knacka med fingrarna i bordet eller mot kroppen
  • Pilla med naglarna, dra i tröjan eller fingra på ett smycke
  • Röra vid håret eller stryka dig över magen, armarna eller halsen
  • Sitta på händerna för att hålla dig stilla eller “samlad”
  • Vicka med foten eller vagga lätt fram och tillbaka
  • Trycka benen mot varandra eller hålla om dig själv
  • Tugga tuggummi eller bita dig i läppen
  • Hålla i något, exempelvis en vattenflaska eller tröjkant, för att känna dig trygg
  • Hålla andan kort eller ta mycket kontrollerade andetag utan att det märks
  • Justera kroppsställningen om och om igen för att hitta en position som känns trygg
Sociala säkerhetsbeteenden
Om du har emetofobi är det vanligt att du oroar dig för hur andra ska uppfatta dig om du mår illa. Du kanske är rädd att andra ska döma dig, dra sig undan eller tycka att du är konstig. För att minska den oron gör du ofta saker för att inte sticka ut eller synas. Du kanske låtsas att allt är bra, håller dig nära någon du litar på eller planerar en ursäkt för att kunna lämna diskret. Det känns tryggt i stunden men gör att du känner dig mer osäker i sociala situationer på sikt.
  • Planera en ursäkt i förväg om du behöver lämna ett samtal eller möte
  • Tacka nej till aktiviteter om en specifik trygg person inte kan följa med
  • Ta med egen mat för att slippa äta något som inte känns tryggt
  • Undvika att äta tillsammans med andra
  • Undvika att gå på middagar eller festliga tillställningar
  • Låtsas att du inte är hungrig för att slippa äta i sociala sammanhang
  • Undvika att prata om magsjuka eller kräkning i sociala sammanhang
  • Titta bort om någon nämner att de mått illa
  • Undvika att skratta eller prata mycket vid måltider
  • Tacka nej till att hålla tal eller delta i gruppdiskussioner
  • Undvika att berätta att du mår illa av rädsla att bli ifrågasatt
  • Sitta nära personer du känner dig trygg med
  • Försöka dölja ditt obehag så att andra inte märker något
  • Fokusera på andras behov för att avleda uppmärksamheten från dig själv
Förberedelsebeteenden och katastrofplanering
Om du har emetofobi är det vanligt att du försöker ligga steget före. Du vill ha en plan för vad du ska göra om du eller någon annan kräks. Du kanske packar ner olika saker i väskan, tänker ut vad du ska säga om du måste gå eller väljer kläder som känns säkra. Det känns lugnande i stunden men gör ofta att du fastnar i tankar om det du helst vill slippa tänka på.
  • Ta med en plastpåse i väskan
  • Packa våtservetter
  • Packa en vattenflaska
  • Packa en extra tröja
  • Ha med dig åksjuketabletter
  • Ha med dig pepparmintpastiller
  • Ha med dig medicin eller kosttillskott som känns lugnande
  • Välja kläder som känns trygga eller döljer om du skulle må illa
  • Ha mobilen nära för att kunna ringa någon snabbt
  • Gå igenom olika scenarier i huvudet innan du lämnar hemmet
  • Tänka ut vad du skulle göra om någon annan kräks i din närhet
  • Tänka ut vad du ska säga om du behöver lämna ett sammanhang
  • Fundera på hur du kan ta dig hem om du börjar må illa
  • Ta reda på hur lång tid det tar att komma hem från olika platser
  • Planera in raster eller pauser i ditt schema
  • Undvika att boka in aktiviteter direkt efter att du har ätit
  • Undvika platser som ligger långt in i en lokal
  • Sitta ytterst i lokalen
Undvikande av aktiviteter som påverkar hur kroppen känns
Vid emetofobi är det vanligt att du undviker aktiviteter som förändrar hur kroppen känns. Detta gäller särskilt om förändringen påminner om tidiga tecken på illamående. Det kan handla om ökad puls, värme, yrsel eller tryck mot magen. Även om undvikandet kan ge en känsla av kontroll gör det ofta att allt fler kroppsliga reaktioner börjar uppfattas som hotfulla. Detta trots att de egentligen är ofarliga.
  • Undvika fysisk aktivitet som konditionsträning, styrkeövningar för bål eller yoga som påverkar magen
  • Undvika andra aktiviteter som kan ge andfåddhet eller ökad puls
  • Undvika att springa för att slippa känslan av skakningar i kroppen
  • Avstå från sexuell aktivitet för att inte aktivera kroppen fysiskt
  • Undvika att skratta eller sjunga kraftigt eftersom det känns i magen eller påverkar andningen
  • Undvika koffein eftersom det kan öka pulsen
  • Undvika varma duschar, bastu eller andra aktiviteter i värme som kan ge yrsel eller illamående
  • Undvika aktiviteter i kyla av rädsla för obehagliga kroppsliga reaktioner
  • Undvika att bada eftersom vattnets rörelser kan påverka magen
  • Undvika att åka karusell eller andra attraktioner som påverkar balanssinnet
  • Undvika att resa dig snabbt för att inte känna yrsel
  • Undvika att vända dig i sängen för att inte känna obehag i magen
  • Undvika att äta innan du ska göra något fysiskt aktivt
  • Undvika att ligga ner efter att du har ätit eftersom det kan påverka matsmältningen
  • Planera fysiska aktiviteter så att du minskar risken för kroppsliga symtom som kan förväxlas med illamående
Sällskap och beroende av andra
Vid emetofobi är det vanligt att du känner dig tryggare när någon annan finns i närheten eller är tillgänglig om något skulle må illa eller kräkas. Du kanske undviker att vara ensam eller planerar vardagen så att någon alltid kan hjälpa dig. Det ger ofta en känsla av trygghet i stunden. Samtidigt gör det dig mer beroende av andra och får svårare att känna dig säker på egen hand. Det kan även upplevas som begränsande av de som behöver hjälpa dig.
  • Undvika att vara ensam hemma av rädsla för att må illa
  • Undvika att sova ensam på natten
  • Sova med dörren öppen för att snabbt kunna ropa på hjälp
  • Endast åka någonstans om någon följer med
  • Be om sällskap i bilen för att känna dig trygg
  • Undvika att resa ensam
  • Undvika att bo på hotell ensam
  • Endast gå till nya miljöer om du vet att någon är hemma när du kommer tillbaka
  • Planera dagar utifrån när andra är tillgängliga ifall något skulle hända
  • Vilja ha med dig en specifik trygg person till platser som känns osäkra
  • Be någon stanna kvar hos dig tills du känner dig lugn igen
  • Ringa någon när du börjar känna illamående
  • Be någon vara tillgänglig på telefon om du skulle få panik
  • Undvika platser där du inte har täckning på mobilen
Sökande efter försäkringar från andra
Om du har emetofobi är det vanligt att du söker lugnande svar från andra för att dämpa din oro. Du kanske frågar om maten är säker, om du ser blek ut eller om det du känner i magen är något att oroa sig för. Ofta hjälper det i stunden. Ofta kommer oron snart tillbaka och även behovet av att fråga igen. Ju mer du söker försäkran, desto mer börjar du lita på andras trygghet i stället för att kunna vara trygg i dig själv.
  • Fråga någon om de tror att du kommer kräkas
  • Fråga om du ser blek ut eller verkar sjuk
  • Fråga om någon tror att du har feber
  • Be någon känna på din panna för att se om du känns varm
  • Fråga om det du känner i magen verkar farligt
  • Be någon säga att det inte är magsjuka
  • Be någon försäkra dig om att maten du åt var okej
  • Berätta exakt vad du ätit och be om deras bedömning
  • Fråga om andra känner sig illamående för att jämföra med ditt eget mående
  • Fråga om andra också känner så ibland
  • Be någon säga att illamående inte betyder att man kräks
  • Berätta för andra att du känner oro i hopp om att de ska lugna dig
  • Visa din oro för att få tröst eller trygghet
  • Be om upprepade bekräftelser även om du redan fått ett lugnande svar
  • Ringa eller sms:a någon bara för att höra att det inte är någon fara
  • Söka stöd från flera personer i följd för att vara helt säker
  • Tolka andras tonfall eller ansiktsuttryck för att avgöra om de är oroliga för dig
  • Känna dig lugnare först när någon tydligt försäkrat dig om att allt är bra
  • Be någon följa med till en plats du är orolig för, inte för praktisk hjälp utan för att det känns tryggare
Användning av mediciner och substanser
Vid emetofobi är det vanligt att du använder läkemedel, naturläkemedel eller andra substanser i hopp om att minska risken att må illa. Du kanske tar något i förebyggande syfte, bär med dig tabletter utan att använda dem eller undviker mediciner av rädsla för biverkningar. Även om det kan kännas tryggt i stunden gör det ofta att kroppen och vardagen upplevs som ännu mer osäker. Detta ökar i sin tur beroendet av dessa strategier.
  • Ta åksjuketabletter i förebyggande syfte även om du inte ska resa
  • Ta koltabletter av rädsla att maten varit dålig
  • Ta vätskeersättning i förebyggande syfte för att “balansera magen”
  • Ta pepparmyntstabletter eller liknande direkt vid minsta obehag
  • Ta naturläkemedel som påstås minska illamående
  • Ta kosttillskott som påstås lugna magen
  • Ta receptfria läkemedel mot magbesvär trots att du inte har ont i magen
  • Ta läkemedel för matsmältning trots att du inte ätit något ovanligt
  • Ta ångestdämpande läkemedel för att minska risken att må illa
  • Ta sömnmedel för att slippa känna oro över att må illa under natten
  • Ta lugnande tabletter innan sociala eller offentliga aktiviteter där du är rädd att må illa
  • Använda alkohol i små mängder för att dämpa illamåendekänslor
  • Använda CBD-produkter eller örter som du tror minskar risken att kräkas
  • Bära med dig läkemedel mot illamående utan att använda dem
  • Kontrollera flera gånger att du har dina mediciner med dig
  • Läsa bipacksedlar för att kontrollera risk för illamående
  • Undvika att ta medicin som du är rädd kan ge illamående som biverkning
  • Undvika nya mediciner av rädsla för att kräkas
  • Avsluta en medicinering i förtid på grund av rädsla för illamående
Tvångsmässighet och ritualer
Vid emetofobi kan vissa beteenden börja upprepas på ett sätt som liknar tvång. Du kanske gör något om och om igen tills det känns “rätt”. Du kan även följa ett visst mönster för att försöka minska risken för att du ska må illa eller kräkas. Ofta handlar det inte om logik utan om att lugna en inre känsla av oro. Problemet är att ju mer du gör dessa saker, desto mer beroende blir du av dem för att känna dig trygg.
  • Kontrollera bäst före-datum flera gånger innan du äter något
  • Läsa innehållsförteckningar upprepade gånger för att försäkra dig om att inget “farligt” finns i maten
  • Skölja frukt eller grönsaker flera gånger även om de redan är rena
  • Diska om tallrikar som redan är rena, bara för att vara helt säker
  • Tvätta händerna enligt ett särskilt mönster eller i en viss ordning
  • Räkna antal sekunder vid handtvätt för att det ska kännas tillräckligt
  • Tugga maten ett exakt antal gånger innan du sväljer
  • Ta exakt samma mängd av en dryck eller maträtt varje gång
  • Känna efter i magen upprepade gånger trots att inget förändrats
  • Titta i spegeln flera gånger för att se om du ser “normal” ut
  • Gå på toaletten flera gånger för att försäkra dig om att allt är som det ska
  • Kontrollera mobilen flera gånger för att vara säker på att du kan nå någon
  • Gå igenom samma mentala checklista varje gång du lämnar hemmet
  • Förbereda exakt samma trygghetsföremål innan du går hemifrån
  • Utföra ett visst beteende, till exempel knyta skorna, på ett särskilt sätt för att det ska kännas tryggt
  • Upprepa vissa tankar eller fraser tyst för dig själv tills det känns rätt
  • Andas enligt ett specifikt mönster för att motverka oro
Informationssökning som trygghetsstrategi
När du är rädd att må illa kan det kännas som att du måste veta mer. Du kanske googlar för att försäkra dig om att du inte är magsjuk eller för att kolla hur andra gjort i liknande situationer. Det ger en känsla av kontroll i stunden. Men ofta väcker det bara nya frågor och tvivel som gör att du behöver söka ännu mer. Informationssökning är inte farligt i sig. Men när det sker upprepat för att lindra oro kan det bli ett säkerhetsbeteende som håller rädslan vid liv.
  • Googla symptom för att avgöra om du håller på att bli magsjuk
  • Söka efter utbrott av magsjuka i området där du bor
  • Söka på exakt det du känner i magen för att jämföra med andra
  • Leta statistik om hur länge virus smittar
  • Kolla biverkningar på mediciner med fokus på illamående
  • Läsa om livstider för att se om de kan orsaka matförgiftning
  • Läsa om vilka livsmedel som anses “säkra”
  • Läsa recensioner för att undvika restauranger där någon blivit sjuk
  • Kontrollera sociala medier om viss mat rapporterats som dålig
  • Läsa forumtrådar om hur andra hanterat illamående
  • Söka bloggar eller artiklar om hur man undviker att kräkas
  • Kolla på bloggar eller videos om hur man hanterar kräkning
  • Följa konton som ger tips mot illamående
  • Söka huskurer eller naturmedel mot illamående
  • Ställa frågor i grupper för att få bekräftelse på att du inte är sjuk
  • Läsa flera källor om samma sak för att vara helt säker
  • Dubbelkolla information du redan vet
  • Läsa om andra som blivit åksjuka på buss eller tåg
  • Titta på kartor för att se var toaletter finns på en plats du ska till
  • Googla väder för att avgöra om det kan påverka hur du mår
Teknologi- och kommunikationsbeteenden
Att använda mobilen eller andra digitala verktyg som trygghet är vanligt vid emetofobi. Beteendena är ofta subtila men kan förstärka upplevelsen av att vara beroende av något utanför dig själv för att känna dig trygg. Exempelvis:
  • Dubbelkolla att mobilen är laddad innan du går hemifrån
  • Ta med en powerbank för att inte riskera att mobilen dör
  • Ha mobilen nära för att snabbt kunna ringa någon om du mår illa
  • Hålla mobilen i handen i miljöer som känns osäkra
  • Be någon vara tillgänglig för samtal när du ska göra något som känns otryggt
  • Skriva till någon med sms eller chatt för att känna dig lugnare
  • Öppna en gammal konversation eller sms-tråd för att känna dig mindre ensam
  • Söka upp kartor eller toaletter i mobilen innan du går till en ny plats
  • Titta på något tryggt i mobilen som en video eller ett ljudklipp för att dämpa ångest
  • Använda mobilen som en mental “sköld” för att slippa fokusera på kroppen eller omgivningen

Försvårande faktorer

Det finns situationer som ofta gör att kräkfobi upplevs som svårare. Här beskriver vi några faktorer som kan påverka hur stark rädslan blir och hur svår den är att hantera för dig i vardagen.
Gravid med emetofobi
Att vara gravid och samtidigt ha en stark rädsla för att kräkas kan vara mycket utmanande. Forskningen kring graviditet och emetofobi är begränsad. De fynd som finns pekar på att oron ofta börjar långt innan graviditeten och att många kvinnor med emetofobi antingen skjuter upp eller helt avstår från att bli gravida eftersom rädslan känns överväldigande. En studie fann att nästan hälften av kvinnorna med emetofobi undvek eller sköt upp graviditet på grund av rädslan för att kräkas8.
Förälder med emetofobi

Att vara förälder och samtidigt leva med emetofobi kan vara påfrestande. Barn blir ofta magsjuka vilket innebär att det du är mest rädd för kan dyka upp i vardagen utan förvarning. Rädslan för att barnet ska kräkas kan göra det svårt att vara närvarande eller ge tröst.

Det är vanligt att försöka skydda sig genom att undvika situationer eller lämna över ansvaret till en partner. Många upplever skuld eller skam över att inte kunna vara där fullt ut för sina barn. Samtidigt är det inte ovanligt att barn märker oron och börjar anpassa sig. Rädslan påverkar inte bara den som har den utan hela familjen.

Hur påverkar kräkfobi vardagen?

Kräkfobi är ofta mer begränsande än andra specifika fobier. Många beskriver att rädslan finns där hela tiden och styr beslut som andra tar för givet. Begränsningen upplevs ofta som större än vid andra fobier och påverkan på livskvaliteten kan vara omfattande. Rädslan för att kräkas kan göra att du anpassar hela ditt liv. Nedan beskriver vi exempel på hur kräkfobi kan påverka vardagen.

Vardag och livskvalitet

Fobin tar ofta mycket plats i tankarna och skapar ett ständigt mentalt beredskapsläge. Det kan vara svårt att slappna av, sova bra eller få återhämtning i vardagen. Många beskriver att de planerar mycket kring trygghet. Det gör att det känns som att hela livet kretsar kring att försöka undvika illamående och att kräkas.

Relationer

Relationer kan påverkas både till partner, familj och vänner. En del drar sig undan socialt liv när rädslan är stark. Du kan även dra dig undan när du upplever att andra inte riktigt förstår hur mycket det påverkar. Det är vanligt att känna sig ensam i sin oro eller frustrerad över att inte kunna delta på samma villkor. I nära relationer kan rädslan skapa spänningar särskilt om den andra personen inte vet hur de ska stötta.

Föräldraskap

Att vara förälder med emetofobi nnebär ofta att oron blir en del av vardagen. Det kan handla om att ha svårt att ta hand om barn vid sjukdom. Du kan även uppleva en ständig stress när barnen går på förskola eller skola under vintersäsongen. Många känner skuld över att inte kunna vara helt närvarande eller en rädsla för att bidra till att även barnen ska utveckla kräkfobi.

Arbetsliv och studier

Emetofobi kan påverka förmågan att arbeta eller studera på flera sätt. Du kan ha svårt att koncentrera dig, särskilt under perioder med mycket smitta. Vissa väljer bort yrken eller studier som innebär kontakt med barn eller vård. Andra arbetar hemifrån i högre grad än de egentligen vill. I vissa fall blir sjukskrivning nödvändig under svårare perioder då det blir för utmanande att arbeta eller studera.

Resor och livsval

Beslut som att resa, flytta, studera eller skaffa barn kan påverkas. Rädslan för att inte klara av vissa situationer gör att livsval ibland skjuts upp eller aldrig blir av. Det kan kännas som att friheten minskar och att du lever ett liv som är mindre meningsfullt än det kunde ha varit.

Mat och hälsa

Rädslan påverkar ofta hur och vad du äter. Vissa äter mindre för att slippa känna sig mätta eller illamående. Andra undviker viss typ av mat helt. Det kan leda till näringsbrist, viktförändringar eller påverkan på kroppens ork och immunförsvar. I vissa fall kan det bidra till utvecklandet av ätstörningar.

Ekonomiska konsekvenser

Kräkfobi kan även påverka din ekonomin. Vissa betalar extra för mat de upplever som trygg. Det kan handla om att bara köpa färska varor, välja dyrare restauranger eller kasta mat i onödan. Andra väljer dyrare färdsätt för att slippa kollektivtrafik. Om du undviker jobb eller resor påverkar det också inkomsten. För en del leder det till sjukskrivning eller ofrivilligt deltidsarbete vilket får negativa ekonomiska konsekvenser.

Undvikande av medicinsk vård

Många med emetofobi drar sig för att söka vård. Det kan handla om rädsla för att kräkas under narkos eller som biverkan av medicin. Vissa undviker tandläkaren, vaccinationer eller att ta värktabletter. Andra oroar sig för att bli smittade av andra som är sjuka som befinner sig i vårdmiljön. Oron för att må illa kan göra att du ibland inte söker hjälp trots andra fysiska besvär. Det kan leda till att du får onödigt ont eller att den behandling som du behöver fördröjs.

Intimitet och närhet

Emetofobi påverkar inte bara vad du gör utan också hur du känner dig med andra. Vissa drar sig undan fysisk närhet för att de förknippar det med illamående särskilt vid starka känslor eller under sex. Andra känner sig ofria och spända vilket gör det svårt att vara närvarande. Den egna oron tar plats och det kan bli svårare att ha en nära och avslappnade relationer.

Samsjuklighet

Emetofobi kan förekomma tillsammans med andra tillstånd8. Det kallas för samsjuklighet. Ångestsyndrom, depression och tvångssyndrom är vanliga exempel. När flera svårigheter samverkar blir det ofta ännu svårare att hantera vardagen och att våga söka hjälp.

Du kan läsa mer om detta i avsnittet om samsjuklighet →

Påverkan på självkänsla

Att leva med kräkfobi kan påverka hur du ser på dig själv. Många känner sig svaga eller annorlunda. Rädslan kan väcka skam, särskilt om andra inte förstår hur stark den är. Över tid kan det leda till att du tvivlar på din förmåga, undviker utmaningar och får svårt att känna dig trygg i dig själv.

Att skilja kräkfobi från andra problem

Differentialdiagnostik handlar om att förstå vad som ligger bakom de symtom du beskriver. För att behandlingen ska bli träffsäker behöver vi ta reda på om det verkligen rör sig om en emetofobi– eller om något annat tillstånd förklarar dina besvär bättre. Målet är att förstå vad rädslan faktiskt bottnar i så att vi kan rekommendera dig rätt väg framåt. Nedan hittar du exempel på andra tillstånd som är viktiga att skilja från kräkfobi. Det är möjligt att ha emetofobi och nedanstående problem samtidigt. Här fokuserar vi på hur emetofobi skiljer sig från andra utmaningar.

Generaliserad ångest (GAD)

Vid generaliserad ångest (GAD) finns en ihållande oro som rör många olika delar av livet. Oron är svår att kontrollera och upplevs som en begränsning i vardagen. Vanliga följdsymtom är spänningar, trötthet, koncentrationssvårigheter, rastlöshet och sömnproblem.
Hur skiljer sig generaliserad ångest (GAD) från emetofobi
Vid kräkfobi är rädslan mer avgränsad och kopplad till specifika situationer som förknippas med risk för att kräkas. Oron rör inte flera områden utan kretsar främst kring kräkning. Behandlingen riktas därför mer specifikt mot dessa situationer.

Paniksyndrom

Paniksyndrom innebär återkommande panikattacker. Under attacken uppstår intensiv rädsla tillsammans med kroppsliga symtom som hjärtklappning, tryck över bröstet, svettningar, andnöd och illamående. Många beskriver en känsla av att tappa kontrollen eller bli galen. Det finns även oro för att få nya panikattacker.
Hur paniksyndrom skiljer sig från emetofobi
Paniksyndrom innebär återkommande panikattacker. Under attacken uppstår intensiv rädsla tillsammans med kroppsliga symtom som hjärtklappning, tryck över bröstet, svettningar, andnöd och illamående. Många beskriver en känsla av att tappa kontrollen eller bli galen. Det finns även oro för att få nya panikattacker.

Agorafobi

Agorafobi innebär en rädsla för att befinna sig på platser där det skulle vara svårt att ta sig därifrån eller få hjälp om starka symtom skulle uppstå. Det kan handla om rädsla för panik, kräkning att göra på sig eller andra reaktioner som känns pinsamma eller svåra att hantera. Det är vanligt att undvika kollektivtrafik, affärer, folksamlingar eller att vara ensam utanför hemmet.
Hur agorafobi skiljer sig från emetofobi
Vid kräkfobi är det själva kräkningen som är i fokus oavsett var du befinner dig. Vid agorafobi är platsen det primära problemet och rädslan handlar om att tappa kontrollen inför andra eller när personen är ensam.

Ätstörningar

Vid ätstörningar finns en stark upptagenhet vid mat vikt och kropp. Det kan handla om att äta för lite hetsäta eller kompensera genom exempelvis kräkning eller överdriven träning. Självkänslan är ofta starkt kopplad till kroppens utseende och vikt.
Hur det skiljer sig ätstörningar från emetofobi
Vid kräkfobi handlar undvikandet av mat inte om vikt eller kroppsform utan om rädslan för att maten ska leda till illamående eller kräkning. Den bakomliggande drivkraften är ångest kopplad till kräkning inte en önskan att kontrollera vikt på grund av självbilden.

ARFID (Avoidant/Restrictive Food Intake Disorder)

ARFID innebär ett undvikande eller en stark begränsning av matintaget. Det handlar inte om vikt eller kroppsform utan om att maten upplevs som svår att äta på grund av smak lukt eller konsistens eller att personen har lågt intresse för mat. Det kan också finnas en rädsla för obehagliga kroppsliga reaktioner som kvävning magont eller att kräkas. Svårigheterna leder ofta till näringsbrist eller påverkan i vardagen.
Hur ARFID skiljer sig från emetofobi
Vid ARFID handlar undvikandet av mat inte främst om rädslan för att kräkas. Drivkraften utgår ofta från sensoriska svårigheter bristande aptit eller en oro för olika kroppsliga reaktioner efter att ha ätit. Vid kräkfobi är rädslan tydligt knuten till själva kräkningen och mat undviks för att minska risken att må illa eller kräkas. Fokus ligger inte på smaken eller konsistensen utan på rädslan för att tappa kontrollen vid illamående. Behandlingen vid kräkfobi riktas därför mot rädslan för kräkning och inte mot de bredare ätrelaterade svårigheter som finns vid ARFID.

Tvångssyndrom (OCD)

Tvångssyndrom kallas för OCD på engelska. Tvångssyndrom innebär återkommande och påträngande tankar som skapar stark obehag. För att minska ångesten utför personen olika tvångshandlingar eller mentala ritualer. Tankarna kan upplevas som orimliga men svåra att släppa.
Hur tvångssyndrom (OCD) skiljer sig från emetofobi
Vid kräkfobi är rädslan mer konkret och direkt kopplad till att kräkas. Det finns ofta undvikanden och säkerhetsbeteenden men inte samma typ av inre tvång eller ritualer. Fokus ligger på att skydda sig mot att kräkas snarare än att neutralisera andra obehagliga tankar.

Social ångest

Social ångest är det som tidigare kallades för social fobi. Social ångest innebär en stark rädsla för att bli granskad eller negativt bedömd i sociala situationer. Vanliga symtom är rädsla för att rodna, svettas, darra eller säga fel. Personen undviker ofta situationer där den riskerar att hamna i fokus.
Hur social ångest skiljer sig från kräkfobi
Vid kräkfobi handlar rädslan inte främst om andras bedömning utan om själva kräkningen. Personen kan känna obehag i sociala sammanhang men det är kopplat till rädslan att kräkas inte till att göra bort sig på andra sätt.

Hälsoångest

Hälsoångest kan i vardagligt tal kallas för hypokondri. Hälsoångest innebär en ihållande oro för att ha eller utveckla en allvarlig sjukdom. Personen tolkar kroppsliga signaler som tecken på ett farligt hälsotillstånd trots att medicinska undersökningar inte visar att något fel. Oron kvarstår ofta efter lugnande besked av personal i vården.
Hur det skiljer hälsoångest från kräkfobi
Vid emetofobi är fokus rädslan för att kräkas och inte att vara sjuk i stort. Personer med emetofobi kan vara rädda för att bli sjuka men främst om det skulle kunna öka risken för att kräkas. Illamående tolkas inte som ett tecken på allvarlig sjukdom utan ses som ett hot i sig. Kärnan är att undvika kräkning snarare än en rädsla för att drabbas av en allvarlig sjukdom.

Somatiseringssyndrom och funktionella magbesvär

Somatiseringssyndrom och funktionella magbesvär innebär återkommande kroppsliga symtom som inte fullt kan förklaras av medicinska undersökningar. Vanligt vid magbesvär är illamående, uppblåsthet, smärta eller förändrade toalettvanor. Symtomen påverkar ofta vardagen och leder till oro kring kroppens funktion.
Hur det skiljer sig från kräkfobi
Vid kräkfobi är illamåendet ångestdrivet och uppstår i situationer där risken att kräkas upplevs som hög. Den kroppsliga reaktionen är en följd av rädsla snarare än ett uttryck för en underliggande kroppsliga problem. Behandlingen fokuserar därför på att minska den rädslan.

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)

PTSD innebär att starka reaktioner lever kvar efter en eller flera traumatiska händelser. Vanliga symtom är påträngande minnesbilder, undvikande av sådant som påminner om traumat och en ihållande känsla av hot. Kroppen är ofta i beredskap även i situationer som inte är farliga.
Hur skiljer sig PTSD från kräkfobi
Vid PTSD är rädslan kopplad till en tidigare händelse som upplevts som skrämmande eller överväldigande. Vid kräkfobi finns inte alltid ett tydligt trauma utan rädslan har ofta vuxit fram över tid. Behandlingen vid PTSD fokuserar på att bearbeta minnet av händelsen medan behandlingen vid emetofobi riktas specifikt mot rädslan för att kräkas.

Medicinska tillstånd

Vissa medicinska tillstånd kan ge illamående eller kräkningar utan att det handlar om ångest. Det kan till exempel bero på magtarmbesvär, hormonella svängningar eller biverkningar av läkemedel. Symtomen uppstår oberoende av rädsla och påverkas inte av situationen på samma sätt som vid fobier.
Hur skiljer sig det från emetofobi
Vid kräkfobi är det rädslan som styr och illamåendet är ofta kopplat till specifika situationer. Långvariga eller återkommande kroppsliga symtom kan förstärka oron för att kräkas och göra det svårare att känna sig trygg i sin kropp. Om det är möjligt är det därför bra att utesluta medicinska orsaker innan psykologisk behandling påbörjas. Det ger en tryggare grund för både bedömning och behandling.

Andra samtidiga problem

Forskning visar att emetofobi kan förekomma tillsammans med andra svårigheter8. Det handlar inte om att något annat ligger bakom rädslan men flera problem kan samverka och påverka hur svårhanterligt problemet blir. Nedan beskriver vi några vanliga exempel och hur de kan hänga ihop med emetofobi.

Emetofobi och depression

Depression kan förekomma tillsammans med emetofobi och innebär bland annat låg energi, nedstämdhet och känslan av att inget kommer att hjälpa6. Den som är deprimerad kan ha svårare att stå emot undvikanden vilket gör att rädslan för att kräkas lättare växer sig starkare. Studier visar att depressiva symtom är vanliga vid emetofobi.

Emetofobi och andra former av ångest

Det är vanligt att kräkfobi förekommer tillsammans med andra former av ångest. Många beskriver en mer generell ängslighet eller en benägenhet att oroa sig för olika saker utöver just kräkning. Även tvångssyndrom förekommer oftare än i befolkningen i stort. Dessa tillstånd kan påverka hur rädslan uttrycks och hur omfattande undvikande- och säkerhetsbeteenden blir.

Läs “Att skilja kräkfobi från andra problem” för en närmare beskrivning  →

Emetofobi, stress och utmattning

Hög stress gör kroppen mer känslig för obehag. Många beskriver att deras emetofobi blir värre när de är stressade eftersom illamående och yrsel då upplevs tydligare. Det kan skapa en ond cirkel där kroppsliga reaktioner tolkas som tecken på fara. Detta kan i sin tur leda till en högre allmän stressnivå.

Emetofobi och ADHD

Vid ADHD finns ofta svårigheter att reglera uppmärksamhet, impulser och känslor. Utifrån vår erfarenhet kan det göra att kroppsliga signaler som illamående uppmärksammas starkare och att rädslan blir mer påtaglig.

Emetofobi och autism

Personer med autism beskriver ofta en ökad känslighet för kroppsliga signaler och ett större behov av förutsägbarhet. Rädslan för att kräkas kan förstärkas i situationer där kontrollen upplevs som låg. Vår erfarenhet är att emetofobi hos personer med autism ofta präglas av starka reaktioner på förändring och kroppsligt obehag.

Att vara anhörig vid emetofobi

Att vara anhörig till någon med emetofobi kan vara utmanande. Du kanske vill hjälpa men är osäker på hur. Nedan hittar du råd som kan ge stöd både för dig och för den som har kräkfobi.

Ta rädslan på allvar

Emetofobi är inte samma sak som att ogilla att kräkas. Det är ofta en stark och ihållande ångest som påverkar många delar av livet. Kommentarer som ”men ingen gillar väl att kräkas” hjälper inte.
Det kan tvärtom upplevas som förminskande, skapa avstånd till personen och öka skammen. Det gör stor skillnad att visa att du förstår. En enkel kommentar som “jag ser att du är rädd” eller “det verkar verkligen jobbigt för dig” kan öka tryggheten.

Lär dig mer

För att kunna hjälpa är det bra att förstå vad emetofobi innebär. Att ha kunskap om hur rädslan fungerar, vad som triggar den och vilka vanliga reaktioner som kan uppstå gör det lättare att vara ett stöd.
När du förstår vad säkerhetsbeteenden är och varför vissa situationer undviks blir det lättare att inte oavsiktligt förstärka rädslan. Genom att sätta dig in i hur ångest fungerar kan du också känna dig tryggare i stunder när den blir stark.
En bra startpunkt är att ta del av informationen på denna sida. Du kan även ta del av boktipsen i slutet av denna guide.

Stötta utan att förstärka rädslan

Det är lätt att som anhörig försöka hjälpa genom att ta bort sådant som väcker rädsla. Men att alltid undvika obehag gör att fobin får fortsätta styra. Många med emetofobi använder olika strategier för att känna sig trygga som att undvika viss mat, kontrollera hygien eller undvika människor som verkar sjuka.
Om du som anhörig hjälper till med detta förstärks ofta rädslan på sikt. Försök istället att finnas där när personen vill ta små steg för att utmana sig utan att pressa. Det viktigaste är att vara ett stöd.

Fråga hur du kan hjälpa

Alla fungerar olika. Det som är hjälpsamt för en person kan vara fel för en annan. Därför är det viktigt att fråga: “Vad känns bra för dig?” eller “Finns det något jag kan göra som hjälper just nu?”. Ibland vill personen prata, ibland vara i fred. Att du respekterar det skapar trygghet. Du behöver inte veta exakt vad du ska säga eller gör. Att du bryr dig räcker ofta långt.

Var ett lugn vid stark ångest

När ångesten blir stark kan det vara svårt att tänka klart. Din uppgift är inte att lösa situationen utan att vara lugn och närvarande. Sitt kvar. Prata lugnt. Erbjud stöd. Försök inte komma med rationella argument mitt i paniken – det fungerar sällan. Vänta tills det värsta har lagt sig och personen kan ta in det du säger.

Uppmuntra till behandling

Det finns behandling som hjälper. KBT med exponering har god effekt för många vilket har stöd i forskningen8. Som anhörig kan du vara ett stöd genom att visa att det finns hjälp att få och att du tror på att det kan bli bättre.
Ibland kan du också vara ett stöd i själva behandlingen. Exempelvis genom att följa med till vissa övningssituationer eller hjälpa till att genomföra utmaningar. Men det behöver alltid ske i samråd med personen själv. Det viktigaste är att det känns tryggt och frivilligt.

Sätt gränser och ta hand om dig själv

Att vara anhörig till någon med emetofobi kan vara påfrestande. Det är lätt att hela vardagen börjar kretsa kring kräkfobin. Därför är det viktigt att du också tar hand om dig själv.
Sätt gränser. Det är inte ditt ansvar att lösa problemet. Du kan finnas där och vara ett viktigt stöd men du kan inte bära allt. Prata gärna med någon du litar på om hur du påverkas. Det är både okej och vanligt att anhöriga till personer med emetofobi känner frustration, trötthet eller sorg.

Vad håller emetofobi vid liv?

För att kunna hjälpa dig som har emetofobi behöver vi förstå varför rädslan lever kvar. På Afobia använder vi en modell som hjälper oss att se mönstret bakom problemen. Den togs ursprungligen fram av forskaren Mark Boschen och visar hur tankar, kroppsliga signaler, ångest och undvikanden förstärker varandra3. Modellen har vi tolkat och översatt till svenska.

Andra viktiga faktorer

Sedan modellen skapades har vi lärt oss ännu mer både genom forskning och genom att hjälpa personer med emetofobi. Det har gjort att vi i vissa fall lägger till andra faktorer som vi ser spelar stor roll. De nämns också i texten.

Modellen har fyra delar

Modellen är uppdelad i fyra delar: 1. Sårbarhet, 2. Trigger, 3. När ångesten slår till och 4. Vad som håller problemet vid liv. Varje del i modellen är markerad med en bokstav (A till L). De engelska begreppen som du hittar under varje rubrik är de som används i original modellen. Nedan går vi igenom dem en i taget och visar hur de hänger ihop.

Läs och titta på modellen

Det är lättast att förstå modellen genom att titta på en del av modellen i taget och läsa om motsvarande del i texten.

1. Sårbarhet

Predisposing Factors

Denna del av modellen handlar om grundläggande egenskaper och mönster som gör det mer sannolikt att en person utvecklar emetofobi.

A. Lätt att känna oro och obehag
High negative affectivity

Vissa personer har ett känsligare system för ångest och obehag. Det betyder att personen lättare reagerar starkt i situationer som andra inte hade reagerat lika mycket på. Känslorna blir snabbt intensiva och det kan vara svårare att lugna ner sig när ångesten väl har börjat. Det gör att rädslan för att kräkas kan få starkt fäste och bli svårare att släppa.

B. Lätt att känna ångest som kroppsliga symtom

Somatization of anxiety

Hos vissa sätter sig ångesten ofta i kroppen. Det kan till exempel kännas i magen eller bröstet snarare än som en tydlig tanke. Det gör att man lättare tror att något är fel i kroppen, fast det egentligen handlar om ångest.
Viktiga faktorer som inte finns med
Hög känslighet för äckel
Många med emetofobi har en allmänt förhöjd känslighet för äckel. Detta gäller inte nödvändigtvis bara för sådant som rör kräkning. De reagerar ofta starkt på kroppsliga lukter, smaker, ljud eller bilder som andra uppfattar som obehagliga men hanterbara. Denna grundläggande känslighet gör att även små signaler på illamående eller obehag lätt upplevs som hotfulla vilket bidrar till att rädslan hålls vid liv över tid1.

2. Trigger

Trigger

Här beskrivs hur olika inre eller yttre signaler aktiverar rädslan för att kräkas.
C. Vanliga känslor i magen
Normal gastrointestinal cues
Magen kan kännas olika från dag till dag utan att det behöver betyda att något är fel. Vid emetofobi väcker sådana helt vanliga signaler ofta ångest eftersom de uppfattas som tecken på att något håller på att hända. Det ökar vaksamheten och risken att kroppens signaler börjar tolkas som ett tecken på att du ska kräkas snart.
D. Tankar om kräkning

Vomiting-related thoughts

Tankar på att kräkas finns ofta i bakgrunden utan att något särskilt har hänt. De kan komma som ord, bilder eller en vag känsla av att det snart skulle kunna ske. Tankarna väcker lätt ångest och gör att uppmärksamheten riktas mot kroppen för att försöka upptäcka tidiga tecken på att något är fel.

Läs mer om vanliga katastroftankar vid emetofobi →

E. Kräk-situationer

Vomiting-related thoughts

Vissa situationer väcker ångest eftersom det känns som att du lättare skulle kunna börja må illa eller kräkas just där. Det kan vara något i miljön, sammanhanget eller tidigare erfarenheter som gör att kroppen känns mer utsatt. När ångesten väcks börjar fokus ofta riktas inåt för att försöka upptäcka om något håller på att gå fel.

Läs mer om situationer som ofta upplevs som svåra vid emetofobi →

3. När ångest slår till

Acute Phase
Triggers leder till flera inre processer när rädslan aktiveras.
F. Tolkar kroppens signaler som att kräkas snart
Interpretation of interoceptive cues as indication of imminent vomiting
När tankar eller situationer väcker ångest riktas uppmärksamheten ofta mot kroppen (2→F). Vanliga känslor i magen börjar tolkas som tecken på att du är på väg att kräkas. Kroppsliga upplevelser som annars hade ignorerats får en ny betydelse och uppfattas som varningssignaler. Den här tolkningen sker lättare hos personer som har en sårbarhet för att känna stark ångest och obehag (A → F).
G. Ökning av ångest och uppvarvning

Increase in anxiety/arousal level

När kroppens signaler tolkas som att du är på väg att kräkas blir ångesten snabbt starkare (F → G). Kroppen går upp i varv och hela systemet ställer in sig på att något farligt håller på att hända. Ditt hjärta slår snabbare, dina muskler spänns och det blir svårare att tänka klart. Den ökade anspänningen gör oron starkare och gör det ännu svårare för dig att tolka vad som faktiskt sker i kroppen.
H. Ångest känns som magbesvär

Somatization of anxiety as gastrointestinal symptoms

När din kropp går upp i varv och ångesten ökar påverkas magen ofta direkt (G → H). Spänning, snabb andning och stressreaktioner gör att det börjar kännas konstigt i magen. Det kan upplevas som illamående, tryck eller obehag – vilket förstärker din känsla av att något är fel.

För personer som lätt känner ångest som kroppsliga symtom blir dessa signaler särskilt starka och svåra att bortse från (B → H).

När magen känns konstig blir det ännu lättare att tolka det som att du är på väg att kräkas. Då väcks oron igen och du hamnar åter i tankemönstret att något håller på att gå fel (H → F). Ju fler gånger det händer, desto mer övertygad blir du om att magkänslan betyder att du kommer att kräkas – och då växer rädslan ännu mer.

4. Vad som håller problemet vid liv

Maintenance phase
Denna del av modellen förklarar vad som gör att emetofobi fortsätter vara ett problem över tid. Den berör varför det blir svårt att bli fri från rädslan. När ångesten väl har slagit till uppstår oro för att det ska hända igen. Detta gör att kroppen fortsätter vara i beredskap (3 → I).
I. Oro för att kräkas i framtiden
Worry or concern about future vomiting

Efter att ångesten har slagit till uppstår ofta en kvarvarande oro för att det ska hända igen (3→I). Tanken på att kräkas framöver väcker ångest och håller din kropp i beredskap. Det kan handla om att inte hinna undan att tappa kontrollen eller att kräkas i en situation där det skulle kännas särskilt jobbigt. 

För att försöka upptäcka varningstecken i tid riktas din uppmärksamhet mot kroppen (I → J). Samtidigt leder oron ofta till att du börjar undvika olika situationer och att du använder säkerhetsbeteenden för att minska risken för att du ska kräkas (I → K).

J. Extra uppmärksam på kroppssignaler
Hypervigilance to interoceptive cues

När din oro för att kräkas i framtiden väcks (I) riktas din uppmärksamhet automatiskt mot kroppen. Magen och andra delar av kroppen övervakas noggrant för att upptäcka minsta lilla tecken på att du är på väg att kräkas. Det sker ofta utan att det märks och blir snabbt ett invant mönster. 

Ju mer fokus som du lägger på kroppen desto tydligare upplevs signalerna vilket bidrar till att hålla rädslan vid liv. När kroppen börjar kännas konstig igen förstärks upplevelsen av att något är fel. Det här  triggar igång ångesten på nytt (2 → F).

K. Undvikanden

Avoidance of Real or Imagined Nauseants

När oron för att kräkas i framtiden väcks leder det ofta till att du börjar undvika sådant som känns osäkert (I → K). Det kan handla om att avstå från viss mat, hoppa över aktiviteter som förknippas med illamående eller undvika platser som är svåra att lämna. 

Det du undviker behöver faktiskt inte leda till ökad risk för kräkning utan det är din upplevelse som styr. Många utvecklar också olika säkerhetsbeteenden. Det kan vara att alltid ha med sig vatten, känna efter i magen eller försäkra sig om var toaletter finns. Dessa beteenden blir snabbt fler och fler.

Läs mer om vanliga undvikandebeteende och säkerhetsbeteenden vid emetofobi →

L. Får aldrig vänja dig eller upptäcka att det inte är farligt

Failure to Habituate or Gather Disconfirming Evidence

När du börjar undvika olika situationer eller använder säkerhetsbeteenden för att minska risken att kräkas leder det till att din emetofobi hålls vid liv (K → L). Beteendena kan kännas lugnande i stunden men hindrar dig från att upptäcka att inget farligt händer. Då blir det svårare att inse att risken att kräkas ofta är liten eller nära noll. 

Tvärtom bekräftar beteendena att faran är verklig vilket stärker din emetofobi över tid. På så sätt känner du dig aldrig tryggare utan rädslan lever kvar och oron för att kräkas fortsätter växa (L → I). När rädslan ökar blir det också vanligare att du undviker fler situationer och du börjar använda ännu fler säkerhetsbeteenden läggs till (L → K).

Övning: Hur kan du bryta mönstret?

Nu har du en bättre förståelse för vad som håller emetofobi vid liv. Vi bjuder här in dig till att reflektera över modellen och vad du tror att du kan göra för att bryta den onda cirkeln. Genom att öppna fliken nedan ser du svaret.

För att rädslan ska minska behöver du få nya erfarenheter som visar att kroppen är trygg och att faran inte är så stor som det känns.
Det handlar inte om att tvinga dig utan om att steg för steg visa för systemet att det inte behöver slå larm.
Det här kallas för exponering.

Modellen visar vad som håller problemet vid liv men den pekar också på vad du behöver göra för att du ska må bättre.
Detta är fokus i våra behandlingar.

Kartlägga och minska undvikanden och säkerhetsbeteenden

När du börjar undvika saker som känns osäkra eller gör olika saker för att känna dig trygg (K) behöver vi kartlägga och minska
säkerhetsbeteenden och undvikanden. Det gör vi stegvis så att tryggheten byggs upp inifrån istället för genom tillfälliga lösningar.

Interoceptiv exponering

När du blir vaksam på minsta signal i kroppen (J) och börjar tolka dem som ett tecken på att kräkas snart (F) kan vi jobba med
interoceptiv exponering. Det betyder att du gradvis får vänja dig vid kroppsliga känslor utan att fly eller kontrollera dem.

In vivo-exponering

När det finns platser situationer eller inre bilder som väcker oro (2) använder vi in vivo-exponering.
Det innebär att du närmar dig det som skrämmer i lagom tempo.
Över tid känns det som tidigare upplevts som ångestfyllt tryggare och mer hanterbart.

Du kan läsa mer om hur vi jobbar med att bryta mönstret i avsnittet om behandling →

Emetofobi test – Har du emetofobi?

Du kan göra vårt självtest med EmetQ-13 och SPOVI. Formulären används i forskning och behandling för att bedöma hur stark rädslan för att kräkas är och hur mycket den påverkar vardagen. Testet ger ingen diagnos men kan hjälpa dig att förstå din nivå av emetofobi.

Läs mer och gör testet här →

Behandling av emetofobi

Här beskriver vi hur en behandling av emetofobi och kräkfobi går till hos oss på Afobia.

Omdömen av tidigare patienter

Du kan trycka på klientens namn för att läsa recensionen på Facebook.

Mål med behandling av emetofobi

Målen med en behandling av emetofobi kan se olika ut. Här är exempel på vanliga mål som vi sätter upp tillsammans med dem vi hjälper. Målen blir en riktning i arbetet och hjälper oss att ta steg mot det som är viktigt för just dig.

Våga bli gravid

Känna dig trygg i beslutet att försöka få barn även om det kan innebära en risk att må illa eller kräkas under graviditeten.

Vara en trygg förälder

Kunna ta hand om barn även när de mår dåligt utan att rädslan för att kräkas tar över.

Resa och upptäcka världen

Åka på semester utan att behöva anpassa dig efter oron för illamående eller kräkning.

Njuta av att äta och umgås

Kunna gå på restaurang, fester eller andra sociala sammanhang utan att tankarna hela tiden kretsar kring magsjuka.

Klara kräkningstillfällen med lugn

Vara kvar i situationen och hantera det som händer även om någon skulle kräkas.

Våga leva mer spontant

Tacka ja till aktiviteter utan behovet att kontrollera risker eller planera i förväg.

Känna dig friare i vardagen

Slippa att din emetofobi styr vad du gör eller inte gör i det dagliga livet.

Få mer fokus på jobb och studier

Kunna koncentrera dig på det som är viktigt utan att oro för att kräkas stör.

Släppa behovet av att hela tiden kontrollera kroppen

Känna mindre behov av att känna efter i magen, söka information om symtom eller hålla koll på kroppen.

Ta hand om andra som mår dåligt

Vara ett stöd även när någon i din närhet mår illa utan att själv bli överväldigad.

Låta andra leva sina liv

Kunna släppa lite på kontrollen och låta närstående göra saker även om du känner dig osäker.

Göra det som är viktigt för dig

Bjuda hem folk, gå på kalas, äta buffé eller skicka barnen till skolan även om det känns lite osäkert.

Fungerar KBT-behandling av emetofobi?

Emetofobi är jämfört med många andra problem ett litet men växande forskningsfält8. Det finns fortfarande relativt få studier. Den metod som studerats mest är kognitiv beteendeterapi (KBT). Forskningen pekar på att KBT kan göra stor skillnad för personer med emetofobi.

Största studien visar tydlig effekt

I den största studien hittills som genomfördes i Storbritannien deltog vuxna med långvarig och allvarlig kräkfobi9. Hälften av dem som fick kognitiv beteendeterapi uppnådde en så tydlig förbättring att de inte längre uppfyllde diagnoskriterierna för emetofobi.  Många andra upplevde att rädslan minskade så pass mycket att de kunde leva mer fritt efter behandlingen. De kunde exempelvis äta ute, resa eller ta hand om barn som mår illa. Förbättringen var stor jämfört med den grupp som inte fick behandling.

Även svenska resultat visar god effekt

Det finns även svensk forskning. I en gruppbehandlingsstudie i Sverige deltog 23 personer med emetofobi2. Efter behandlingen hade cirka hälften uppnått så betydande förbättring att de kunde klassas som återställda eller nära återställda². Vid en uppföljning tre månader efter studien hade två tredjedelar förbättrats eller återhämtat sig².

Vad du kan förvänta dig

Behandling tar inte alltid bort rädslan helt för alla. Med det sagt är det många som blir fria från sin emetofobi med KBT-behandling. Målet är att du ska kunna göra det som är viktigt i ditt liv utan att fobin får styra. En viktig förutsättning för att behandlingen ska vara hjälpsam är en noggrann bedömning och att den bygger på vad som visat sig fungera i forskning. Hos oss utgår behandlingen från den forskning som finns och kombineras med lång erfarenhet av att hjälpa personer med svåra fobier.

Går det att behandla kräkfobi online?

Ja. För många fungerar det mycket bra. Men inte för alla. Därför gör vi alltid en bedömning innan vi startar för att se om det kan vara rätt väg för dig. Onlinebehandling hos oss innehåller samma delar som om du kommer till mottagningen. Skillnaden är att vi träffas via video i stället för i samma rum. Om du behöver material för att genomföra behandlingen skickar vi det till dig via post. Forskningen pekar i samma riktning. I en studie med 81 deltagare sågs stora förbättringar av emetofobi vid internetbaserad KBT12. Detta är samma nivå av förbättring som studier där behandlingen gjorts på plats. Dessa resultat stödjer att onlinebehandling för emetofobi kan vara effektiv. För många blir det också enklare. Exponeringar kan göras i de miljöer där svårigheterna faktiskt uppstår. Det kan bli mer träffsäkert och mer praktiskt än att resa till mottagningen.

Hur lång är en behandling av emetofobi?

Utöver bedömningssamtalet behöver de flesta 10 och 15 timmars behandling. Vi träffas vanligtvis 1–2 timmar per vecka vilket betyder att behandlingen ofta pågår i 5–8 veckor. Behandlingen kan bli kortare eller längre beroende på dina behov, förutsättningar och mål.

Den angivna längden förutsätter att du mellan sessionerna arbetar dagligen med hemövningar och att du gör behandlingen till en av dina största prioriteringar. Om du inte arbetar regelbundet med hemövningarna eller har svårt att prioritera behandlingen kan den bli längre.

Du framkallar inte kräkningar i behandlingen

Många som vill söka hjälp för kräkfobi är oroliga för att de ska tvingas framkalla kräkningar som en del av behandlingen. Det är aldrig en del av våra behandlingar.Vi kommer inte be dig att kräkas. Det är inte nödvändigt och det hjälper inte. Vid emetofobi är det sällan själva kräkningen som är det största problemet. Det handlar oftare om ångesten innan, rädslan för att inte kunna hantera situationer och alla beteenden du använder för att minska risken att kräkas.

Behandlingen fokuserar därför inte på att få dig att kräkas. Du lär dig att stanna kvar i svåra situationer utan att fly eller skydda dig. Du lär dig att ångesten kan gå över utan att du behöver kontrollera situationen eller lugna dig på något särskilt sätt.
Det är så förändringen sker. Du bygger trygghet i det som tidigare känts omöjligt. Inte genom att utsätta dig för något traumatiskt utan genom att steg för steg återta kontrollen över det som fobin har tagit ifrån dig.

SUD-skalan – ett verktyg i behandlingen

En vanlig oro inför behandling av emetofobi är att den ska kännas för obehaglig eller bli för krävande. För att undvika det använder vi en skala från 0 till 10 för att mäta hur stark ångest du känner i olika situationer. 

Det hjälper oss att se till att du inte upplever behandlingen som överväldigande utan utmanande och lärorik. Skalan gör det också lättare att följa din utveckling över tid.

Behandlingen steg för steg

Här beskriver vi behandlingen av emetofobi steg för steg. Behandlingen består av fem delar:

Del 1: Bedömning
Del 2: Introduktion och avslutning av kartläggning
Del 3: Behandling
Del 4: Avslutning och vidmakthållande
Del 5: Uppföljning

Del 1: Bedömning

Alla med emetofobi är olika. För att en behandling av emetofobi ska vara hjälpsam krävs därför en noggrann bedömning. Här beskriver vi de olika delarna av bedömningen – från formulär till samtal och skriftligt erbjudande.
Bokning av bedömning
Du bokar bedömningen direkt via vår hemsida. Bedömningen är kostnadsfri tills att du väljer att gå vidare med behandling. När du bokar din bedömning får du en länk till vår digitala kartläggning.
Digital kartläggning
Den digitala kartläggningen består av flera formulär som syftar till att ge bra grund för bedömningen.
Generellt formulär
Formuläret ger oss en helhetsbild av din situation. Det är grunden för att bedöma om vi kan hjälpa dig på bästa sätt.
1. Introduktion till behandling på Afobia
Här stämmer vi av dina grundläggande förutsättningar för behandlingen.
2. Din livssituation
Vi ställer frågor om arbete, fritid och familj för att förstå hur fobin påverkar ditt liv. Det hjälper oss att anpassa behandlingen efter dina förutsättningar.
3. Psykisk hälsa och differentialdiagnostik

Vi utreder om dina symtom kan bero på något annat än emetofobi. Det säkerställer att behandlingen träffar rätt. Denna del berör bland annat följande områden:

  • Social ångest – Rädsla för att bli granskad eller stå i centrum
  • Agorafobi – Rädsla för att inte kunna ta sig från en plats vid starka symtom
  • Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) – Tidigare trauman kan påverka tryggheten i kroppen
  • Generaliserat ångestsyndrom (GAD) – Om ständig oro finns i bakgrunden
  • Tvångssyndrom (OCD) – Tvångstankar och ritualer som minskar ångest
  • Hälsoångest – Rädsla att bli allvarligt sjuk
  • Ätstörningar – Om mat och kropp är kopplade till obehag och negativ självbild

Notera att det är möjligt att ha emetofobi och ovanstående problem samtidigt. 

Under avsnittet om differentialdiagnostik på den här sidan förklarar vi närmare varför dessa områden är viktiga att undersöka just vid en misstanke om emetofobi.

4. Samtidiga problem som kan påverka behandlingen

Vi undersöker om stress, nedstämdhet, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller andra samtidiga problem kan påverka din förmåga att få ett bra resultat av behandlingen. Vi behöver även denna information för att kunna anpassa behandlingen efter dina behov. Nedan är exempel på områden vi undersöker.

  • Stress och utmattning
  • Depression
  • ADHD eller autism
  • Psykosnära tillstånd
  • Pågående kriser
5. Pågående och tidigare vård
Vi frågar om du har pågående vård för din psykiska hälsa eller om du sökt hjälp tidigare. Det hjälper oss att förstå vilken behandling du fått tidigare.
6. Tidigare vård för emetofobi
Vi frågar vad du tidigare provat för att minska rädslan. Det hjälper oss att förstå vad som fungerat och vad som inte hjälpt.
7. Kroppsliga faktorer och magrelaterade besvär

Vi kartlägger om illamåendet kan bero på något kroppsligt snarare än enbart fobin. Det hjälper oss att förstå både de fysiska och psykiska delarna av din rädsla. 

Exempel på vad vi frågar om:

  • Graviditet
  • Migrän och huvudvärk 
  • Yrsel eller svårighet med balansen
  • Rutiner för ätande
  • Blodsocker och vikt
  • Magsyra, uppsvälldhet, IBS eller andra magproblem
  • Livsmedel du inte tål
  • Pågående eller tidigare utredningar av magrelaterade besvär
8. Aktuella och tidigare läkemedel
Vi frågar om du tar några mediciner eller har gjort det tidigare. Vissa läkemedel kan påverka illamående eller ångest och är därför viktiga att känna till i en behandling av emetofobi.
9. Sömn, alkohol, narkotika och kost
Vi frågar om dina sömnvanor, kost och om du använder alkohol eller droger.
10. Självskada och suicidrisk
Vi ställer frågor om självskadebeteende och självmordstankar. Det är för att säkerställa att vi kan ge dig trygg och säker vård.
Formuläret anpassar sig efter dina svar
Beroende på hur du svarar kan du få ytterligare fördjupande frågor om områden som depression, oro och stress.
Specifikt formulär

Därefter skickas ett formulär som är särskilt anpassat för kräkfobi. Det är ett omfattande formulär som vi tagit fram baserat på forskning och vår erfarenhet av emetofobi. Det ger en detaljerad bild av just din emetofobi och ligger till grund för behandlingen. Formuläret berör nedanstående områden.

Information om behandling av emetofobi
Du får grundläggande information om behandling av emetofobi. Vi stämmer även av grundförutsättningar för att kunna få en bra behandling av emetofobi.
Svåra situationer
Vi kartlägger vilka situationer i vardagen som blir svåra för dig.
Katastroftankar
Vid emetofobi är den centrala rädslan att kräkas men det finns många variationer av dessa tankar. Här kartlägger vi just dina tankar.
Undvikanden och säkerhetsbeteenden
Undvikande av vissa situationer och säkerhetsbeteenden är en av de mest centrala delarna i vad som håller emetofobi vid liv. Denna del av kartläggningen är kritisk för en framgångsrik behandling. Här börjar vi kartlägga just dina beteenden. Arbetet med denna kartläggning fortsätter i en eventuell behandling.
Försvårande faktorer
Det finns saker som kan göra det svårare att hantera din kräkfobi. Här kartlägger vi faktorer som kan göra din rädsla mer svårhanterlig.
Påbörjande av exponeringshierarki
En viktig del av en behandling av emetofobi är att närma sig svåra situationer och kroppsliga sensationer steg för steg. För att göra detta skapar vi en lista där du rangordnar svåra situationer i vardagen efter upplevt obehag. Arbetet med denna lista fortsätter i en eventuell behandling.
Självskattningsformulär för kräkfobi

Utöver de formulär som vi tagit fram på Afobia får du även besvara flera standardiserade formulär som är särskilt framtagna för att mäta rädslan för att kräkas och hur den påverkar dig.

EmetQ-13 (Emetophobia Questionnaire-13) – mäter hur stark din rädsla är i olika situationer4.

SPOV (Specific Phobia of Vomiting Inventory) kartlägger hur rädslan påverkar dina tankar, känslor och beteenden i vardagen10.

EmetCog (Emetophobia Cognitions Questionnaire) – fångar vanliga tankar och antaganden som bidrar till att rädslan vidmakthålls12.

GISQ (Gastrointestinal Symptom Questionnaire) – används för att kartlägga magrelaterade symtom och hur ofta du upplever dem vilket hjälper oss att förstå din symtomprofil mer detaljerat12.

Formulären används både i Sverige och internationellt inom forskning och behandling vid emetofobi. De ger ett mer objektivt underlag för att bedöma om du har emetofobi och för att följa dina framsteg under behandlingen.

Bedömningssamtal
Det första steget är ett videosamtal med en legitimerad psykolog. Samtalet är 60 minuter.
Kostnadsfritt tills du tackar ja
Samtalet är kostnadsfritt fram till att du väljer att gå vidare med behandling. Det kostar då som en vanlig terapitimme hos oss.
Samtalets innehåll
Samtalet följer samma struktur och har samma innehåll som de formulär du redan besvarat. Vi går igenom dina svar tillsammans och ställer förtydligande och fördjupande frågor. Vi pratar också om din motivation till behandling och dina mål.
Du kan ställa frågor
Du har möjlighet att ställa frågor om behandlingen. Det kan handla om hur upplägget ser ut, vad du kan förvänta dig eller hur vi anpassar behandlingen efter dina behov.
Anhörigas roll i bedömningen
Vid emetofobi har vi ofta många beteenden som vi inte är medvetna om själva. Om du har en nära anhörig exempelvis partner är deras perspektiv ofta hjälpsamt för att få en helhetsbild. Anhöriga är varmt välkomna att hjälpa dig att besvara formulären och delta under bedömningssamtalet. För att kunna stötta dig så bra som möjligt är det även bra om anhöriga är insatta i behandlingen.
Bedömning av informationen

När du har besvarat formulären och genomfört videosamtalet med en av våra psykologer gör vi en samlad bedömning. Den syftar till att besvara tre centrala frågor:

  • Har du emetofobi?
  • Är sannolikheten stor att vi kan genomföra en behandling med gott resultat?
  • Kan behandlingen genomföras på ett säkert sätt?
Om vi inte kan hjälpa dig
Om svaret på någon av frågorna är nej erbjuder vi inte behandling. I så fall hänvisar vi dig vidare till vård som är mer anpassad för dina behov.
När vi kan erbjuda behandling
Om vi bedömer att svaret är ja på alla tre frågor får du ett behandlingserbjudande.
Fysisk eller digital behandling
Vi tar även ställning till om din behandling kan genomföras online eller om vi rekommenderar fysisk kontakt. Det beror på vad som passar bäst utifrån just din situation.
Behandlingserbjudande

Efter bedömningen får du ett tydligt erbjudande om behandling. Erbjudandet innehåller:

  • En konkret plan för hur behandlingen kan genomföras
  • Villkor för behandlingen och vad som ingår
  • Vad som krävs för att du ska få ett bra resultat
  • Pris för behandlingen och vad som är inkluderat

Du får all information du behöver för att kunna ta ställning i lugn och ro. Om du vill gå vidare tackar du ja till erbjudandet. Om du väljer att tacka nej är hela bedömningen kostnadsfri.

Om du tackar ja betalar du i efterhand för bedömningssamtalet. Det kostar då som en vanlig terapitimme hos oss.

Hemövning

Om du tackar ja till behandlingserbjudandet får du en första hemuppgift som du genomför inför din första session. Uppgiften är att fördjupa kartläggningen av vilka situationer du undviker och vilka säkerhetsbeteenden du använder i vardagen.

Målet är att få en ännu tydligare bild av vad som håller din rädsla vid liv. Det hjälper oss att skräddarsy behandlingen utifrån just din emetofobi.

Del 2: Introduktion och avslutning av kartläggning

Under den första delen av behandlingen har vi en introduktion och avslutar kartläggningen.
Psykoedukation om emetofobi och introduktion
Behandlingen inleds med att du får en grundlig introduktion till hur vi arbetar med emetofobi. Målet är att du ska förstå varför behandlingen ser ut som den gör och känna dig trygg med varje steg.
Vad är emetofobi?
Vi går igenom vad emetofobi innebär och hur rädslan ofta påverkar vardagen. Du får förståelse för hur den skiljer sig från annan ångest och varför det är vanligt att rädslan blir en begränsning i många olika områden i livet.
Vad som vidmakthåller rädslan

Vi går igenom vad som gör att emetofobi håller sig kvar över tid. Det handlar ofta om att du undviker sådant som skulle kunna utlösa illamående eller kräkning och att du använder olika trygghetsstrategier för att känna dig säker. 

På kort sikt minskar det ångesten men på lång sikt gör det att kroppen aldrig får chansen att lära sig vad den klarar. Du får exempel på vanliga mönster och möjlighet att känna igen dina egna.

Behandlingens upplägg
Du får en tydlig översikt över hur behandlingen är strukturerad. Vi går igenom upplägget steg för steg och visar hur varje del bygger vidare på det du redan gjort. Du får veta hur vi förbereder, genomför och följer upp varje moment.
Hur du får ut det mesta av behandlingen
Vi pratar om vad som är hjälpsamt att tänka på under behandlingen. Det handlar bland annat om att vara öppen för nya erfarenheter, att följa de övningar vi planerar tillsammans och att träna även mellan sessionerna. Vi lyfter vad som brukar göra störst skillnad för att behandlingen ska ge ett hållbart resultat.
Fakta om kräkning
Du får grundläggande information om hur kroppen fungerar vid kräkning, vad som är normalt och vad som är myter. Många med emetofobi har fått sin rädsla förstärkt av felaktig eller ofullständig information. Därför går vi igenom detta på ett sakligt och lugnt sätt. Målet är att du ska förstå vad som faktiskt stämmer och kunna möta din rädsla med mer kunskap.
Avslutning av kartläggningen
Vid emetofobi är undvikanden och säkerhetsbeteenden ofta många och djupt inarbetade. För att behandlingen ska ge bra resultat behöver vi en tydlig bild av just dina mönster. I det här steget fördjupar vi kartläggningen av dessa och gör klart det vi påbörjade tidigare i behandlingen. Vi gör även klart rangordningen av de situationer du tycker är svåra i vardagen.
Anhörigas roll i del 2
Anhöriga är varmt välkomna att delta under introduktionen till behandlingen. Genom att få en inblick i hur behandlingen är upplagd blir det lättare för din anhörig att förstå vad du övar på och hur hen kan stötta dig på bästa sätt – utan att förstärka rädslan.

Del 3: Behandling

Behandlingen består av tre delar: att gradvis sluta med undvikanden och säkerhetsbeteenden, interoceptiv exponering och in vivo-exponering.

A. Gradvis sluta med undvikande och säkerhetsbeteenden
I behandlingen övar du på att gradvis sluta med de beteenden du tidigare använt för att känna dig mindre rädd. I stället för att hantera rädslan med undvikande eller säkerhetsbeteenden låter du kroppen lära sig hantera ångesten vilket över tid leder till verklig trygghet.
Därför är det hjälpsamt

Undvikande och säkerhetsbeteenden är en stor del av det som gör att emetofobi inte går över av sig själv. För att bli fri från rädslan behöver du träna på att släppa dessa beteenden. Då får hjärnan och kroppen chansen att lära sig något nytt. 

Då kan du märka att det du tidigare varit rädd för inte händer och att kroppen klarar av att känna obehag utan att du behöver göra något särskilt.

Genom att träna på att stå emot undvikande och säkerhetsbeteenden steg för steg lär du dig att du klarar mer än du tror. Du bygger upp en trygghet inifrån som inte är beroende av särskilda rutiner eller försiktighetsåtgärder. Det gör att du kan röra dig friare i vardagen och lita mer på kroppen när obehag dyker upp.

Så går det till

Först kartlägger vi vilka säkerhetsbeteenden du använder och vilka situationer du undviker. Vi gör sedan en lista där vi ordnar dem efter hur ofta de förekommer, hur mycket de hindrar dig och hur svåra de är att släppa.

Vi börjar med det som är lättast att avstå från. Målet är att i slutändan ta bort alla säkerhetsbeteenden men vi gör det steg för steg.

Vi övar i olika miljöer och sammanhang så att du märker att det fungerar även utanför behandlingen. 

Om du märker att du ändå använt ett säkerhetsbeteende eller undvikit något pratar vi om vad som hände och vad du kan göra nästa gång.

Vi reflekterar även över vad du vunnit på att låta bli undvikande och säkerhetsbeteenden. Det kan till exempel vara att rädslan gick över snabbare eller att du kände dig lugnare efteråt.

Men tänk om det är för svårt?

Det är en stor utmaning att sluta med beteenden som länge känts hjälpsamma. Vi vet det och anpassar behandlingen efter din nivå.

Om något känns för svårt att ta bort direkt kan vi ta det i steg. Till exempel:

  • Du gör en del av beteenden men inte hela
  • Du väntar en stund innan du gör beteendet
  • Du minskar hur ofta du gör det
  • Du avstår från det i vissa situationer men inte i andra

Vid övning över tid blir det som först kändes omöjligt ofta lättare att släppa.

Anhörigas roll
Redan i början av behandlingen kan du dela övningsplanen med en anhörig som står dig nära. Det gör det lättare att undvika att någon oavsiktligt förstärker undvikande eller användandet av säkerhetsbeteenden. Din anhörig kan även hjälpa dig att påminna dig om att avstå från dina beteenden och stötta dig när det är svårt.
Hemövningar

Varje dag fyller du i en kort logg där du antecknar:

  • Vilka säkerhetsbeteenden du avstått ifrån och vilka du använt
  • Vad trodde skulle hända
  • Vad hände faktiskt
  • Vad du lärde dig

Du delar denna logg med din behandlare.

B. Interoceptiv exponering
Du övar på att känna kroppens reaktioner utan att fly från dem eller försöka få dem att försvinna.
Därför är det hjälpsamt

Personer med emetofobi kopplar kroppsliga känslor till risk för att kräkas – till exempel illamående, yrsel, värme, hjärtklappning eller tryck i magen.

När du undviker kroppsliga sensationer ökar vaksamheten och ångesten blir stark så fort något känns annorlunda.

I behandlingen övar du på att framkalla dessa kroppsliga upplevelser på ett kontrollerat sätt. Syftet är att stanna kvar i känslan tills kroppen själv lugnar sig utan att du gör något för att få bort den. 

Över tid märker du att kroppen kan kännas olika utan att det ger dig ångest eller att något farligt händer. Kroppsliga sensationer som tidigare väckte stark ångest slutar att vara lika skrämmande.

Så går det till

Tillsammans skapar vi en rangordnad lista med övningar som framkallar olika kroppsliga känslor. Vi fokuserar på övningar som skapar upplevelser som ofta misstolkas vid emetofobi. Det kan till exempel vara att:

  • Snurra runt för att känna yrsel
  • Dricka ett glas kolsyrad dryck snabbt för att känna uppblåsthet
  • Hoppa eller springa på stället för att få upp pulsen
  • Hålla andan eller spänna magen
  • Sitta i värme med flera lager kläder för att känna illamående eller värmekänsla

Vi rangordnar listan utifrån hur obehagliga du tror att övningarna skulle vara för dig. Du får sedan med stöttning av din psykolog arbeta steg för steg med övningarna.

Men tänk om det är för svårt?

Det är vanligt att känna motstånd inför att medvetet framkalla obehag. Därför börjar vi försiktigt. Du får välja vilka övningar som känns möjliga att testa först.

Vi jobbar stegvis. Om du till exempel tycker att det är obehagligt att känna yrsel kan du börja med att snurra långsamt och bara ett varv. När du märker att du klarar det ökar vi gradvis. Du behöver inte klara allt på en gång. Poängen är att öva och lära – inte att pressa eller chocka.

Anhörigas roll
Anhöriga kan vara ett bra stöd även här. De kan hjälpa till att hålla tiden, ge stöd efter övningen eller bara finnas med i rummet. Det viktigaste är att de vet vad du övar på och inte av misstag hjälper dig att undvika de kroppsliga känslorna i vardagen.
Hemövningar

Du fortsätter att arbeta med de exponeringsövningar som introduceras i behandlingen mellan dina sessioner. 

Efter varje övning skriver du ned:

  • Vilken övning du gjorde
  • Hur stark obehaget var före under och efter (på en skala från 0 till 10)
  • Det du var rädd för skulle hända och vad som faktiskt inträffade
  • Om du märkte något särskilt – till exempel att känslan gick över av sig själv eller att du stod ut bättre än du trodde
C. In-vivo exponering
In-vivo-exponering innebär att du steg för steg närmar dig det du tidigare undvikit. Det kan vara bilder, ord, ljud, lukter eller situationer i vardagen som du kopplar till illamående och kräkning. Du övar på att stanna kvar utan att undvika eller använda säkerhetsbeteenden. Exponeringen sker i olika miljöer – hos oss i mottagningen, hemma hos dig eller på andra platser.
Därför är det hjälpsamt

Personer med emetofobi undviker situationer som de associerar med att kräkas. Det kan handla om att undvika vissa platser, bilder, lukter, mat,ljud eller samtalsämnen. Det leder till en känsla av att världen är full av faror och att ditt liv blir begränsat. 

Genom att gradvis närma dig dessa situationer på ett kontrollerat sätt i dialog med din psykolog så kan du lära din kropp att de inte är farliga. När du ger dig möjlighet att stanna kvar i känslan utan att skydda dig så kan din ångest minska. Med tiden minskar både vaksamheten och rädslan kopplat till kräkning.

Så går det till

Tillsammans med din psykolog utgår ni från den lista där ni rangordnat situationer efter ditt uppleva obehag (exponeringshierarki). Vi går alltid igenom övningarna i förväg så att du vet vad som kommer att hända. 

Målet är att du under trygga former utan överraskningar ska kunna utmana dig själv på ett sätt som är utvecklande. När du känner att du bemästrat ett steg så tar vi nästa när du känner dig redo. 

Nedan hittar du vanliga situationer som vi arbetar med i en behandling av emetofobi:

  • Läsa ordet “kräkas”
  • Prata om att kräkas 
  • Titta på tecknade bilder
  • Titta på suddiga foton av människor som ser illamående ut
  • Se bilder och videor på kräkning
  • Lyssna på ljud
  • Lukta på något som liknar lukten av kräkning
  • Städa upp efter en simulerad situation
  • Närma dig situationer som du kopplar till kräkning 

Vi anpassar alltid materialet och börjar så lågt på hierarkin att du känner dig trygg nog att prova. Under övningarna använder du inga säkerhetsbeteenden. Du övar på att stanna kvar i obehaget vilket gör att det över tid.

Men tänk om det är för svårt?
Vi går aldrig snabbare fram än du är trygg med. Vi påbörjar ingen övning utan ditt uttryckliga godkännande. Om något känns för svårt kan vi hjälpa dig att bryta ner det i mindre steg. Det kan exempelvis vara att titta på en bild i en sekund istället för tio eller att först se den i svartvitt eller ur fokus. Det kan även vara värt att komma ihåg att det vi övar redan är saker som ger dig obehag i din vardag. Skillnaden är att du nu utmanar dig själv med en plan på ett sätt som faktiskt leder till att du blir tryggare i livet i stort.
Anhörigas roll
Anhöriga kan vara ett viktigt stöd även här. De kan hjälpa till att ta tid, spela upp ljud eller hjälpa dig att stanna kvar i utmanande situationer. Det viktigaste är att de vet hur exponeringen fungerar och inte av misstag uppmuntrar undvikande eller säkerhetsbeteenden. Vi går igenom detta tillsammans och de får instruktioner för hur de kan stötta dig.
Hemövningar

Efter varje session får du hemövningar där du fortsätter in-vivo exponeringen. När du utmanar dig själv skriver du ned:

  • Vad du gjorde
  • Var du var
  • Hur stark ångesten var före, under och efter (0–10)
  • Vad du var rädd för skulle hända och om det inträffade
  • Om du använde något säkerhetsbeteende eller stod emot

Del 4: Avslutning och vidmakthållandeprogram

I den avslutande delen av behandlingen sammanfattar vi det du har lärt dig i ett strukturerat vidmakthållandeprogram. Målet är att du så fortsätta att göra framsteg och utvecklas i rätt riktning. Nedan beskriver vi vidmakthållandeprogrammets viktigaste delar.
Viktiga lärdomar från behandlingen
Vi lyfter fram de mest centrala insikterna du har gjort – både om hur din rädsla fungerade och vad som hjälpte dig att komma vidare.
En plan för fortsatt övning
Du får en konkret plan för hur du fortsätter att öva på egen hand med förslag på situationer och hur ofta. Målet är att exponering ska bli en naturlig del av din vardag.
Instruktioner för anhöriga
Om du har anhöriga som lever nära dig så får de råd om hur de kan förhålla sig för att stötta dig på bästa sätt i din utveckling.
Identifierade säkerhetsbeteenden
Du får en lista över de säkerhetsbeteenden vi har arbetat med för att kunna vara uppmärksam på att inte använda dem.
Risksituationer
Vi sammanställer vilka situationer som kan innebära en ökad risk för att rädslan eskalerar – till exempel när du är trött, stressad eller när något oväntat händer.
Handlingsplan vid ökade symtom
Du får en konkret plan för vad du kan göra om rädslan skulle öka igen. Det kan handla om att gå tillbaka till vissa övningar, kontakta oss eller involvera anhöriga på ett hjälpsamt sätt.

Del 5: Uppföljning

Ungefär två månader efter din behandling genomför vi ett uppföljande videosamtal. Uppföljningen är alltid kostnadsfri.
Målet med uppföljningen
Vårt mål är att du ska bibehålla dina resultat och fortsätta att utvecklas i rätt riktning.
Fortsatt stöd vid behov
Du behöver inte vänta till det uppföljande samtalet om du har frågor. Det går bra att kontakta oss när som helst efter behandlingen.
Inför samtalet
Inför samtalet får du återigen besvara EmetQ-13 och SPOV – samma formulär som du fyllde i början och under behandlingen. De hjälper oss att utvärdera hur dina svårigheter har förändrats över tid. Du får även frågor om du har haft några utmaningar sedan behandlingens slut.
Under samtalet
Vi följer upp dina mål, reflekterar kring framsteg och lärdomar. Vid behov arbetar vi tillsammans med konkret problemlösning. Vi pratar även om din upplevelse av behandlingen som helhet.

Vanliga misstag i KBT-behandling vid emetofobi

Vi träffar klienter som har gjort tidigare behandlingsförsök som inte varit hjälpsamma. Om du haft denna upplevelse behöver det inte betyda att en KBT-behandling för emetofobi inte kan hjälpa dig men att det måste göras på rätt sätt. Nedan går vi genom de vanligaste misstagen vid KBT-behandling av emetofobi.

Fobins svårighetsgrad underskattas

Det är vanligt att behandlare underskattar problemet och tror att det går att behandla med samma upplägg som andra specifika rädslor. Vår erfarenhet av emetofobi är att den ofta kräver ett mer omfattande och noggrant upplägg för att behandlingen ska bli bra. Den är ofta svårare än många andra fobier när det gäller styrkan i ångesten, hur det påverkar vardagen och mängden undvikande- och säkerhetsbeteenden.
Så arbetar vi på Afobia
Vi utgår inte från att emetofobi är som vilken fobi som helst. Behandlingen anpassas utifrån att problemet ofta är mer komplext och påverkar flera delar av livet. Därför är vi extra noggranna i kartläggningen och ser till att upplägget verkligen är skräddarsytt efter dina behov.

Bristande kartläggning

En ordentlig kartläggning är grunden för att behandlingen ska fungera. Här går vi genom vanliga fallgropar vid kartläggning av emetofobi.
Otillräcklig differentialdiagnostik
Differentialdiagnostik innebär att skilja emetofobi från andra tillstånd. Det är viktigt att ta reda på vad som ligger bakom symtomen. Ibland liknar andra tillstånd emetofobi men kräver en annan typ av hjälp. Tvångstankar och sensoriska svårigheter vid autism kan till exempel misstolkas som kräkfobi.
Otillräcklig bedömning av samsjuklighet
Om du också har andra svårigheter som stress, utmattning eller depression behöver det vägas in innan behandlingen börjar. I vissa fall kan det behöva hanteras först eller samtidigt.
Felaktig timing
Behandling kräver tid, engagemang och energi. Om du har ett mående eller en livssituation som gör det svårt att delta i behandlingen fullt ut så kan det vara bättre att vänta med att starta.
Säkerhetsbeteenden identifieras inte
Vid kräkfobi finns det ofta många sätt att undvika obehag. Om de här beteendena inte kartläggs ordentligt kommer inte behandlingen att vara hjälpsam.
Så arbetar vi på Afobia med kartläggning

Hos oss börjar vi alltid med en noggrann kartläggning innan vi tar ställning till om vi ska erbjuda dig behandling. Innan ditt första bedömningssamtal får du fylla i digitala formulär som hjälper oss att förstå både din fobi och om det finns något annat som kan påverka behandlingen. Under samtalet går vi igenom allt tillsammans. 

Vi bedömer alltid om det är rätt läge att starta behandling. Det kräver att du har tid, ork och möjlighet att engagera dig. Om det inte är rätt läge väntar vi. Behandlingen ska ge resultat och då behöver rätt förutsättningar vara på plats. Då undvikande och säkerhetsbeteenden är viktiga för behandlingens resultat fördjupar vi kartläggningen av dessa ytterligare under behandlingen.

Otydliga mål

Behandlingen blir ofta mindre effektiv om det saknas tydliga mål. Du behöver veta vad du arbetar mot och hur framsteg kan se ut. Det hjälper dig att hålla motivationen och gör det lättare att följa din utveckling.
Hur vi arbetar med mål på Afobia
På Afobia sätter vi upp mål tillsammans med dig redan under bedömningssamtalet. Målen följs sedan upp under behandlingens gång för att säkerställa att behandlingen leder i rätt riktning.

Framkalla kräkning i behandling

Att framkalla kräkning behandling är inte nödvändigt för ett bra resultat och inget vi rekommenderar. Det kan tvärtom förstärka rädslan och göra behandlingen svårare. Ändå har vissa som sökt hjälp tidigare fått intrycket att kräkning är en del av behandlingen. Det skapar onödig oro och kan göra att man avstår från att söka hjälp.
Vi framkallar aldrig kräkningar på Afobia
På Afobia är det aldrig ett mål att få dig att kräkas. Det är varken hjälpsamt eller relevant. Vi fokuserar istället på det som vidmakthåller fobin – som ångest i förväg, undvikanden, säkerhetsbeteenden och rädslan för att inte klara situationen. Exponeringen sker i en takt som är utmanande men hanterbar och hjälper dig steg för steg att återfå kontrollen.

Exponeringen blir otillräcklig

Exponering innebär att du får möta det som skrämmer dig på ett kontrollerat sätt. För att exponeringen ska vara hjälpsam vid emetofobi behöver den göras på rätt sätt. Nedan beskriver vi vanliga fallgropar vid exponering.
För få eller för milda exponeringsövningar
Behandlingen innehåller inte tillräckligt många övningar eller stannar vid det som känns minst obehagligt.
Övningarna trappas upp för snabbt och blir överväldigande
Tempot är för högt och övningarna blir så svåra att det inte går att lära sig något av dem.
Övningarna sker utan att känslan verkligen aktiveras
Du gör övningen men utan att ångesten väcks vilket gör att hjärnan inte får möjlighet att lära om.
Exponeringen sker i kontrollerade miljöer men inte i vardagen
Det du tränat på fungerar i en trygg miljö men följer inte med in i vardagen där det verkligen behövs.
Exponeringen sker med säkerhetsbeteenden
Du gör övningarna men fortsätter använda säkerhetsbeteenden för att minska ångesten vilket minskar effekten.
Behandlingen fokuserar mer på samtal än på exponering
En vanlig fallgrop är att behandlingen fokuserar mer på samtal än exponering. Samtalen kan kännas trygga men utan exponering kan du inte uppleva någon verklig förändring i ditt liv.
Så arbetar vi på Afobia med exponering
Vi fokuserar på övning i verkligheten med övningar som känns meningsfulla och möjliga att klara. Du får hjälp att utmana det som väcker oro, utan att ta till gamla strategier. Tillsammans ser vi till att övningarna ger effekt både här och nu och i din vardag.

Otillräckligt fokus på hemövningar

För att behandlingen ska fungera behöver du öva mellan samtalen. Det är då de största förändringarna sker. Men det är vanligt att hemövningarna inte får tillräckligt fokus.
Hemövningarna genomförs inte i praktiken
Du får uppgifter men det blir otydligt hur de ska göras eller så känns de inte möjliga att genomföra i vardagen.
Uppföljning av övningarna saknas eller blir ytlig
I samtalen pratar man inte igenom hur det gått med övningarna eller så blir det bara en snabb avstämning utan fördjupning.
Så arbetar vi på Afobia med hemövningar

Redan från start tydliggör vi att hemövningar är en viktig del av behandlingen. Vi formulerar dem tillsammans så att de blir konkreta och möjliga att genomföra. Varje vecka följer vi upp vad som fungerat och vad som varit svårt för att justera och komma vidare. Du kan även kontakta din psykolog mellan sessionerna om du har frågor hemövningarna eller andra funderingar. 

Otillräcklig plan efter behandling

Ibland avslutas en terapi för emetofobi utan att det finns en tydlig plan för hur du ska behålla och fortsätta utveckla dina framsteg. Det kan leda till att du faller tillbaka i gamla mönster.
Otillräckligt plan efter behandling
Ett vanligt misstag är att inte formulera ett konkret vidmakthållandeprogram. Utan ett tydligt vidmakthållandeprogram är det svårt att bibehålla och stärka dina resultat efter över tid efter din behandling.
Ingen uppföljning efter avslutad behandling
Utan uppföljning är det svårt att fånga upp nya hinder som kan ha uppstått eller se om träningen behöver justeras. Det är inte alla som får stöd efter avslutad behandling.
Så arbetar vi på Afobia efter behandling

Innan behandlingen avslutas skapar vi ett skriftligt vidmakthållandeprogram.  Det innehåller konkreta övningar och förhållningssätt som syftar till att du ska behålla och stärka dina resultat över tid. 

I alla behandlingar på Afobia ingår en kostnadsfri uppföljning en tid efter behandlingen. Syftet är att säkerställa att du har fortsatt bra resultat av behandlingen och hjälpa dig att problemlösa kring eventuella hinder som uppstått.

Alternativa behandlingsmetoder

Många letar efter andra behandlingsformer för emetofobi som hypnos, EMDR eller metakognitiv terapi. I dagsläget är stödet för andra metoder mer begränsat än KBT8. På vår mottagning arbetar vi med KBT då det i dagsläget är den mest välstuderade behandlingen för kräkfobi.  Avseende medicin vid emetofobi är antidepressiva läkemedel ett exempel. De kan ibland lindra ångest men hjälper sällan fullt ut på egen hand vid kräkfobi.

Annan hjälpsam information

Här hittar du annan information om emetofobi som kan vara hjälpsam.

Att vara anhörig vid emetofobi

Att vara anhörig till någon med emetofobi kan vara utmanande. Du kanske vill hjälpa men är osäker på hur. Nedan hittar du råd som kan ge stöd både för dig och för den som har kräkfobi.

Ta rädslan på allvar

Emetofobi är inte samma sak som att ogilla att kräkas. Det är ofta en stark och ihållande ångest som påverkar många delar av livet. Kommentarer som ”men ingen gillar väl att kräkas” hjälper inte.
Det kan tvärtom upplevas som förminskande, skapa avstånd till personen och öka skammen. Det gör stor skillnad att visa att du förstår. En enkel kommentar som “jag ser att du är rädd” eller “det verkar verkligen jobbigt för dig” kan öka tryggheten.

Lär dig mer

För att kunna hjälpa är det bra att förstå vad emetofobi innebär. Att ha kunskap om hur rädslan fungerar, vad som triggar den och vilka vanliga reaktioner som kan uppstå gör det lättare att vara ett stöd.
När du förstår vad säkerhetsbeteenden är och varför vissa situationer undviks blir det lättare att inte oavsiktligt förstärka rädslan. Genom att sätta dig in i hur ångest fungerar kan du också känna dig tryggare i stunder när den blir stark.
En bra startpunkt är att ta del av informationen på denna sida. Du kan även ta del av boktipsen i slutet av denna guide.

Stötta utan att förstärka rädslan

Det är lätt att som anhörig försöka hjälpa genom att ta bort sådant som väcker rädsla. Men att alltid undvika obehag gör att fobin får fortsätta styra. Många med emetofobi använder olika strategier för att känna sig trygga som att undvika viss mat, kontrollera hygien eller undvika människor som verkar sjuka.
Om du som anhörig hjälper till med detta förstärks ofta rädslan på sikt. Försök istället att finnas där när personen vill ta små steg för att utmana sig utan att pressa. Det viktigaste är att vara ett stöd.

Fråga hur du kan hjälpa

Alla fungerar olika. Det som är hjälpsamt för en person kan vara fel för en annan. Därför är det viktigt att fråga: “Vad känns bra för dig?” eller “Finns det något jag kan göra som hjälper just nu?”. Ibland vill personen prata, ibland vara i fred. Att du respekterar det skapar trygghet. Du behöver inte veta exakt vad du ska säga eller gör. Att du bryr dig räcker ofta långt.

Var ett lugn vid stark ångest

När ångesten blir stark kan det vara svårt att tänka klart. Din uppgift är inte att lösa situationen utan att vara lugn och närvarande. Sitt kvar. Prata lugnt. Erbjud stöd. Försök inte komma med rationella argument mitt i paniken – det fungerar sällan. Vänta tills det värsta har lagt sig och personen kan ta in det du säger.

Uppmuntra till behandling

Det finns behandling som hjälper. KBT med exponering har god effekt för många vilket har stöd i forskningen8. Som anhörig kan du vara ett stöd genom att visa att det finns hjälp att få och att du tror på att det kan bli bättre.
Ibland kan du också vara ett stöd i själva behandlingen. Exempelvis genom att följa med till vissa övningssituationer eller hjälpa till att genomföra utmaningar. Men det behöver alltid ske i samråd med personen själv. Det viktigaste är att det känns tryggt och frivilligt.

Sätt gränser och ta hand om dig själv

Att vara anhörig till någon med emetofobi kan vara påfrestande. Det är lätt att hela vardagen börjar kretsa kring kräkfobin. Därför är det viktigt att du också tar hand om dig själv.
Sätt gränser. Det är inte ditt ansvar att lösa problemet. Du kan finnas där och vara ett viktigt stöd men du kan inte bära allt. Prata gärna med någon du litar på om hur du påverkas. Det är både okej och vanligt att anhöriga till personer med emetofobi känner frustration, trötthet eller sorg.

Böcker om emetofobi

Letar du efter en bok om emetofobi eller kräkfobi? Här hittar du våra bästa boktips. En självhjälpsbok samt en behandlingsmanual för dig som vill förstå, hantera och behandla rädslan för att kräkas.

Free Yourself from Emetophobia – A CBT Self-Help Guide for a Fear of Vomiting8

av Alexandra Keyes och David Veale
En självhjälpsbok om emetofobi som bygger på kognitiv beteendeterapi. Boken är lättläst och framtagen för dig som vill förstå dina reaktioner och komma vidare steg för steg. David Veale är psykiater och en ledande forskare inom KBT. Han ligger bakom flera vetenskapliga studier om emetofobi.

Emetophobia – Understanding and Treating Fear of Vomiting in Children and Adults5

av Anna S Christie och Dr David Russ
En behandlingsmanual för emetofobi som ger en praktisk och evidensbaserad väg in i hur man kan arbeta med kräkfobi hos både barn och vuxna. Båda författarna har själva behandlat personer med emetofobi i många år och delar med sig av konkreta strategier och exempel. Förordet är skrivet av David Veale.

1177 om emetofobi och kräkfobi

I dagsläget (251124) finns ingen egen sida om emetofobi och kräkfobi på 1177. De har dock en allmän sida om fobier. Då emetofobi påminner mycket om tvångssyndrom kan deras sida om tvångssyndrom även vara hjälpsam.

1177 om fobier

1177 om OCD och tvångssyndrom

Referenser

Nedan hittar du referenserna som används på denna sida. I de fall där det är aktuell finns det länkar till vetenskapliga artiklar.

  1. American Psychiatric Association. (2022). Diagnostic and statistical manual of mental disorders (5th ed., text rev.; DSM-5-TR). American Psychiatric Publishing.

  2. Åhlén, J., Edberg, E., Di Schiena, M., & Bergström, J. (2015). Cognitive behavioural group therapy for emetophobia: An open study in a psychiatric setting. Clinical Psychologist, 19(2), 96–104. https://doi.org/10.1111/cp.12040

  3. Boschen, M. J. (2007). Reconceptualizing emetophobia: A cognitive–behavioural formulation and research agenda. Journal of Anxiety Disorders, 21(3), 407–419. https://doi.org/10.1016/j.janxdis.2006.06.007

  4. Boschen, M. J., & Rapee, R. M. (2006). Assessment of emetophobia: Validation of the Emetophobia Questionnaire (EmetQ-13). Journal of Anxiety Disorders, 20(3), 372–385. https://doi.org/10.1016/j.janxdis.2013.08.004

  5. Christie, A. S., & Russ, D. R. (2022). Emetophobia – Understanding and treating fear of vomiting in children and adults. Routledge.

  6. Keyes, A., & Veale, D. (2021). Free yourself from emetophobia: A CBT self-help guide for a fear of vomiting. Jessica Kingsley Publishers.

  7. Lipsitz, J. D., Fyer, A. J., Paterniti, A., & Klein, D. F. (2001). Emetophobia: Preliminary results of an Internet survey. Depression and Anxiety, 14(2), 149–152. https://doi.org/10.1002/da.1058

  8. Meule, A., Seufert, J., & Kolar, D. (2025). Emetophobia (fear of vomiting): A meta-analysis. Journal of Anxiety Disorders, 94, 103923. https://doi.org/10.1016/j.janxdis.2025.103923

  9. Riddle-Walker, L., Veale, D., Chapman, C., Ogle, F., Rosko, D., Najmi, S., Walker, L. M., Maceachern, P., & Hicks, T. (2016). Cognitive behaviour therapy for specific phobia of vomiting (emetophobia): A pilot randomized controlled trial. Journal of Anxiety Disorders, 43, 14–22. https://doi.org/10.1016/j.janxdis.2016.07.005

  10. Schmalz, L. R., Muris, P., & Schouten, E. (2008). Validation of the Specific Phobia of Vomiting Inventory (SPOVI). Journal of Anxiety Disorders, 22(8), 1404–1415. https://doi.org/10.1016/j.janxdis.2008.02.009

  11. Socialstyrelsen. (2010). ICD-10-SE: Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem, systematisk förteckning. Socialstyrelsen.

  12. Sykes, M. (2016). Internet-based cognitive behavioural treatment for the fear of vomiting (Doktorsavhandling, Griffith University). https://research-repository.griffith.edu.au/handle/10072/366043

↑